.jpg)
Civilekonom som arbetar som bibliotekarie med intresse för öppen vetenskap, vetenskaplig publicering samt forskningsdata.
Tankar kring preprints som publikationsform
Publiceringen av preprints har ökat i intresse. Det finns flera olika anledningar till detta, bland annat en utdragen peer-review process samt framväxten av digitala verktyg som möjliggör arkivering och delning av forskning. För vissa ämnesområden är det mer angeläget med en snabbare publicering och därför har dedikerade arkiv redan utvecklats. Nu kan man också skönja en bredare framväxt inom allt fler ämnesområden, även de stora förlagen lanserar egna tjänster för denna typ av publicering. Naturligtvis är detta en modell med både för- och nackdelar, så kritiker och förespråkare förekommer. Då jag själv har genomfört processen, att publicera ett manuskript som preprint, tänkte jag att det kunde vara intressant att delge mina tankar och erfarenheter.
Bakgrunden till min publicering är helt enkelt att jag inte lyckades få mitt manuskript publicerat. Jag var i och för sig medveten om de problem och brister det var belagt med men ville ändå försöka då jag ansåg det vara relevant och intressant. Kort sammanfattat, min text spände över flera olika ämnesområden, jag är inte forskare och hade därmed inte resurser att samla in data, det var inte ett teoretiskt verk i form av att jag använde någon specifik vetenskaplig metod utan snarare var det en reflektion och förslag på lösning eller ett alternativt angreppssätt. På de svar jag fick med önskemål om relevant data för mina slutsatser insåg jag att detta inte kommer att lyckas. Vill jag få ut mina tankar krävs, åtminstone så som manuskriptet ser ut just nu, en annan publiceringsform. Då kom tanken om att testa att publicera det som preprint via ett dedikerat arkiv för Library and Information Science (e-LiS). För den intresserade tillhandahåller jag länk till arkivet och min text nedan så ni kan se hur det ser ut.
Länk till e-LiS: e-prints in library & information science:
Vilka problem ser jag då med framväxten av preprints? För det första skapar det en form av överproduktion av dokument, det blir en slags salamiproduktion av samma text, om än inte helt lika då preprint ofta inte är granskade utan mer en förlaga till den text som kommer publiceras när den är färdig. Det ger även inriktningen på ett annat problem. För den oinvigde kan dessa preprints se högst vetenskapliga ut och misstas för fullgoda forskningsdokument vilket de inte är eftersom de inte har granskats objektivt av forskarsamhället. Att kalla det för ”fake news” är väl att ta i men missförstånd och missbruk kan uppstå.
En annan faktor är att preprints från början byggdes upp utanför och oberoende av förlagen vilket får anses vara av godo men numera har nästan alla av de större förlagen egna system för hantering av preprints vilka de använder för att ”fånga in” publiceringar. Förlagen kan då erbjuda en alternativ och snabb publicering i väntan på att deras egen granskningsprocess pågår, vilket medför att kravet på att effektivisera den processen uteblir. Manuskripten blir låsta till ett förlag och om negativt besked ges har man som författare tappat mycket tid och måste starta om processen igen för publicering hos ett annat förlag. Återigen kan det leda till negativa konsekvenser då det nya förlaget kanske inte är lika positivt till ett manuskript som redan är publicerat som preprint hos ett konkurrerande förlag där det sedan refuserats. Förlagens makt över forskarna kan därmed stärkas.
Vilka fördelar ser jag då med publicering genom preprints? För det första, precis som för mig, att det erbjuder en möjlighet till publicering av material som inte riktigt passar in i de olika tidskrifternas utgivning. Arbetar man som forskare med ett material som man är redo att skicka in till en tidskrift kan detta vara ett bra och snabbt första steg för att testa sitt material och få feedback innan man tar det slutliga steget och därmed undvika onödig fördröjning i publicerings- och granskningsprocessen på grund av uppenbara fel eller brister.
För det andra, preprints erbjuder ett alternativ till nya och unga forskare att få ut forskningsmaterial. Får man intresse för sitt preprint kan det bli lättare att få en framtida publicering. Precis som med konferenser och konferenspublikationer kan man publicera inte helt färdigt material men ändå visa vad man sysslar med och på så sätt hitta kollegor som man kan bygga ett nätverk med och kanske rent av samproducera en kommande artikel eller forskningsinsats med.
För det tredje, en preprint är fri och öppen. Publikationen kan enkelt och effektivt delas via olika sidor och på sociala medier exempelvis en blogg, ResearchGate eller Twitter för att nå intresserade läsare. Det har jag själv sett resultatet av med min egen publicering.
För det fjärde, påskyndas publiceringen med hjälp av preprints. När granskningsprocessen blir för lång och forskningens innehåll inte tillåter denna fördröjning på grund av dess aktualitet kan detta vara ett alternativ. Avsaknaden av oberoende granskning blir en brist men då målgruppen för denna publicering främst är andra forskare med samma ämneskompetens får man utgå ifrån att de har förmågan att bedöma relevansen.
Naturligtvis finns det inte bara ett enda rätt svar angående preprints. Det är helt enkelt ytterligare ett alternativ med sina för- och nackdelar. Men de förändringar vi ser inom den vetenskapliga publiceringen med ökat intresse från omgivande samhälle, diverse initiativ inom öppen vetenskap och krav på tillgång till skattefinansierad forskning samt problem med långa ledtider i granskningsprocessen (forskaren får bara skicka sin text till en tidskrift i taget för att inte i onödan belasta granskningssystemet) gör att det finns ett behov, vilket troligtvis kommer att öka, av att kunna publicera preprints som en del i forskarens publiceringsstrategi och forskningskommunikation.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
