2020 års inventering av arbetet med forskningsdata på svenska lärosäten

Vilket de flesta säkert känner till har regeringen som målbild att all, statligt finansierad, forskningsdata skall vara öppet tillgänglig 2026. Hur framskrider då detta arbete ute på lärosätena? Rapportens första slutsats berör just detta och svaret är att det går långsamt. Det finns stora olikheter mellan lärosätena och tillgängliga resurser samt infrastruktur varierar ogynnsamt beroende på vilket lärosäte man tillhör. Lärosätena fortsätter att ta fram egna lokala lösningar utifrån sina förutsättningar. Risken med detta är att det på en del lärosäten inte kan tillhandahållas tillräckligt stöd vilket medför att kompetensen för att tillgängliggöra forskningsdata blir olika beroende på vilket lärosäte som forskningen bedrivs. Slutsatsen blir att ett av de största hindren och även största utmaningen är att få till en nationell samordning i forskningsdatahanteringen.

I denna bloggpost tänkte jag lyfta ut några frågor och se hur läget ser ut idag och hur situationen har utvecklats sedan tidigare år. Det blir med andra ord en personlig sammanfattning så läs med fördel även hela rapporten ovan.

En fråga som ställs är om lärosätet har en forskningsdatapolicy? SUHF gick år 2019 ut med en rekommendation (REK 2019:3) om denna typ av styrdokument, ”Rekommendation avseende styrdokument för forskningsdata”. Det visar sig att 11,8% har det, 61,8% meddelar att det är på gång medan 26,5% inte har det. Att ha ett klart och tydligt styrdokument är naturligtvis en bra start för arbetet med forskningsdata då det visar att lärosätets ledning är aktiv och beredd att sanktionera det fortsatta arbetet, vilket är resurskrävande. Positivt då att nästan tre fjärdedelar av Sveriges lärosäten inom en snar framtid har detta styrdokument och att en ökning sker för varje år sedan inventeringen inleddes.

Vilka identifieras då som de viktigaste strategiska frågorna? Här lyfts aspekter såsom lagring, arkivering och hantering av forskningsdata. Tankar som framkommer berör forskningens tillförlitlighet, kvalitet och transparens. Det är enkelt att direkt se kopplingen mot att forskningsdata uppfyller de krav som ställs genom FAIR-principerna. Likaså är frågan av kompetens i stödfunktionen (DAU) av betydelse. Här kan jag se behovet av en nationell samverkan och samarbete för kunskaps- och kompetensspridning samt erfarenhetsutbyte. Naturligtvis ligger inte hela ansvaret på stödfunktionen utan de har mer av en rådgivande roll. Därför är behovet av en kompetenshöjning bland forskare av största betydelse. Att kunna hantera forskningsdata är en naturlig del i forskningsprocessen samt ett ansvar för forskaren i sitt myndighetsutövande. Att känna till aspekter av lagring och arkivering såväl som etiska frågor och hantering av offentliga handlingar har bäring i flera olika lagtexter.

Ytterligare en fråga berör arbetet med datahanteringsplaner och om sådan finns på lärosätet? På denna fråga svarade 33,3% att de har det, 18,2% att det är på gång och nästan hälften 48,5% har inte någon datahanteringsplan. Sedan föregående år är det en ökning av antalet lärosäten som har en datahanteringsplan även om siffrorna är låga. Då flera finansiärer numera kommer att kräva detta vid ansökan kan jag inte se någon annan utveckling än att dessa siffror kommer att öka markant framöver. Naturligtvis kan dessa se olika ut och vara allt från en mall i programvaran Word till specifika verktyg. En anledning till att siffrorna är så pass låga tror jag beror på att många av de mindre lärosätena avvaktar det arbete som sker på Vetenskapsrådet och deras framtagande av ett verktyg för upprättande av en datahanteringsplan.

Att det finns en central funktion för stöd kring frågor om forskningsdata (DAU – Data Access Unit) är viktigt för att leda arbetet framåt och stötta forskarna. Finns då denna stödfunktion etablerad på lärosätena? På denna fråga svarar 57,6% av lärosätena att det finns, 15,2% att det inte finns och 27,3% att det är på gång. Hur organiseringen ser ut och vilka resurser som tillförts varierar stort. Vanligast är dock att funktionen är kopplad till biblioteket. Jämför man med tidigare år så går utvecklingen inte framåt utan antalet är detsamma som för år 2019.

Att lärosätena har lagringsytor för forskningsdata både under själva forskningen såväl som efter för arkivering är av grundläggande betydelse. Bland svaren döljer sig flera olika lösningar och det har blivit en lokal fråga och ibland till och med en fråga för den enskilde forskaren. Utifrån olika säkerhetsperspektiv, transparens samt reproducerbarhet är detta inte optimalt. En nationell lösning håller på att tas fram via SUNET men detta verkar inte vara ett alternativ som passar de mindre och medelstora lärosätena. Här identifieras en fråga kring både lagringsutrymme under forskningen men även en koppling till repositorium för tillgängliggörande efter projektet är avslutat, med tillhörande metadata och identifikatorer (DOI). Det ser jag som en viktig nationell fråga där en samordning borde vara rationell i motsats till pågående utveckling av många olika lokala lösningar.

Forskningsdatafrågan är stor och komplex. Utveckling går sakta och sker ofta lokalt. Det är resurskrävande och behovet av infrastruktur är kostsam. Här behövs mer nationell samordning och riktlinjer. Speciellt som det är svårt att upprätthålla kompetensen på de mindre lärosätena. Forskarna är pressade, kravbilden ökar och de är i behov av en rationell och smidig lösning. Här har Vetenskapsrådet och bland annat Svensk Nationell Datatjänst inlett ett samarbete som jag anser behöver fortsätta och stärkas framöver, annars finns det en stor risk för att regeringens målsättning inför 2026 inte blir annat än en målsättning.