Ullenhag och svensk flyktingpolitik

2014-02-14

Integrationsminister Erik Ullenhag kritiserar kommuner med bra arbetsmarknad för att de inte tar emot tillräckligt många flyktingar. Lösningsförslaget är högre ersättning till de som tar emot fler. Ullenhag kritiserar och pekar ut kommuner som Danderyd, Tyresö, Vellinge och Kungsbacka för deras bristande ansvar för svenskt flyktingmottagande.

Frågan är intressant för självklart minskar möjligheten för en flykting att integreras på arbetsmarknaden om han eller hon placeras i en kommun där arbetslösheten redan är hög. Med hjälp av statistik från Migrationsverket över flyktingmottagandet 2013 kan vi dels ta en titt på vilka kommuner som tog emot flest respektive minst antal flyktingar, men vi kan också analysera det socio-ekonomiska läget i kommunerna 2012, dvs. året innan flyktingarna kom dit. Vi väljer just året tidigare för att vara säkra på att det inte är ett omvänt orsakssamband, dvs. att mottagandet av fler flyktingar påverkat strukturen i kommunen.

Antalet flyktingar som togs emot 2013 är i hög grad relaterat till hur stor kommunen är. Flest tog Göteborgs kommun emot, följt av Stockholm, Malmö och Södertälje. Mer intressant än att titta på antal flyktingar är att se till på antal flyktingar per capita, dvs. justerat för kommuninvånarantal, eftersom det ger bättre information om flyktingmottagande givet kommunens initiala befolkningsstorlek. Kartan nedan illustrerar just antalet flyktingar per (10 000) capita som svenska kommuner tog emot under 2013:

Kartan ger en tydlig bild av vilka kommuner som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin storlek (per 10 000 invånare).

De som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin storlek är Lessebo (212 st.), Fagersta (195 st.), Vingåker (188 st.), Sorsele (187 st.) och Alvesta (149 st.), medan de som tar emot minst flyktingar per 10 000 invånare är Vaxholm (1 st.), Klippan (1 st.), Höganäs (2 st.), Gotland (2 st.) samt Täby (3 st.). I genomsnitt tog svenska kommuner emot 43 flyktingar per 10 000 invånare under 2013.

Vi tittar också på de av Ullenhag kritiserade kommunerna och deras flyktingmottagande per 10 000 invånare under 2013: Tyresö 11 st, Kungsbacka 6 st., Danderyd 5 stycken och Vellinge 5 stycken – samtliga väsentligt under det svenska genomsnittet.

Hur såg då de socio-ekonomiska strukturerna ut i kommuner som tog emot fler flyktingar per invånare under 2013? Genom en korrelationsanalys ser vi att kommuner med mer omfattande flyktingmottagande per invånare under 2013, år 2012 (dvs. året innan) hade:

En signifikant mycket högre arbetslöshet (.493)
Högre ohälsotal (.482)
Lägre andel högutbildade (-.472)
Lägre lönenivåer (-.445)
En negativ befolkningstillväxt (-.429)

Dessutom hade dessa kommuner redan tidigare en signifikant mycket högre arbetslöshet bland utrikesfödda än bland individer födda i Sverige. Figuren nedan visar arbetsmarknadsintegration för utrikesfödda (födda i ett land utanför Norden). Måttet är andelen förvärvsarbetande bland utrikesfödda dividerat med andelen förvärvsarbetande inrikes födda. Detta mått relaterar vi till ”antal flyktingar per 10 000 invånare”):

Flest antal flyktingar per invånare tas alltså emot i kommuner som redan tidigare har en högre arbetslöshet bland de utrikes födda än bland de som är födda i Sverige.

Det finns också en stark koppling mellan antal flyktingar per invånare som togs emot under 2013 och vilka hur kommunen röstade i senaste valet.

Antal flyktingar per invånare är negativt signifikant relaterat till:

Moderaterna (-.569)
Folkpartiet (-.448)
Miljöpartiet (-.260)
Kristdemokraterna (-.146)

men positivt och signifikant till:

Socialdemokraterna (.509)
Vänsterpartiet (.322)

Däremot saknas signifikant samband mellan antal flyktingar per invånare och andel röster på Sverigedemokraterna.

Frågan om vilka kommuner som tar emot flyktingar och vilka förutsättningar det finns på platsen för att skapa en bra framtid förtjänar att diskuteras. Att som flykting placeras i kommuner med högre arbetslöshet, negativ nettomigration och högre ohälsotal kommer med all säkerhet påverka de framtida förutsättningarna för integration bland de flyktingar som kommit hit.

Erik Ullenhags förslag att öka ersättningsnivåerna innebär troligen att trenden fortsätter. Störst behov av ett sådant tillskott finns främst i kommuner på nedgående. Ett väsentligt mer effektivt sätt att långsiktigt påverka situationen skulle vara att låta anländande flyktingar själva bestämma var de vill slå sig ner och att stöd ges från nationellt håll. För med fler flyktingar placerade i kommuner med från början dåliga förutsättningar minskar dessa individers möjlighet att få ett jobb och att på sikt integreras i det svenska samhället.

Pressbild från Regeringskansliet.