In med de unga, ut med de gamla

2013-11-28

Sverige åldras. Från att ha gått från en situation där det finns fler unga än gamla har vi nu ett läge där en väsentligt större grupp äldre skall försörjas av den yngre arbetsmarknaden. Enligt en prognos från regeringen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. kommer 25 procent av invånarna vara över 65 år 2030, vilket skall jämföras med cirka 20 procent idag.

I förra veckan var jag och lyssnade på ett intressant föredrag av Tomas Fürth från Kairos Future som bland annat tog upp det här problemet med en åldrande befolkning och den försörjningsbörda den kommer leda till. Han använde ett intressant mått: antalet 18-åringar dividerat med antalet 65-åringar. Detta blir i princip ett mått på hur många som lämnar arbetsmarknaden jämfört med de som fyller på. Ju högre denna siffra blir, desto lättare blir det att försörja den äldre befolkningen. För Sverige som helhet är denna siffra idag 0,988, dvs. det finns färre som fyller på än som lämnar. Men skillnaderna mellan kommunerna är mycket stora. Kartan nedan gjord av doktorand Özge Öner illustrerar hur denna kvot förhåller sig:

De kommuner som har flest 18-åringar i relation till 65-åringar är Sigtuna och Tyresö där det går mer än 1,5 18-åringar på varje 65-åring. Även Perstorp, Vallentuna, Partille och Danderyd har en kvot på över 1,4. På andra delen av skalan, med väsentligt många fler 65-åringar än 18-åringar hittar vi Borgholm, Valdemarsvik, Pajala, Haparanda och Gullspång, som samtliga har en kvot under 0,6, med en väsentligt mycket högre andel 65-åringar än 18-åringar.

Spelar det någon roll om man har en åldrande befolkning? För att titta närmare på detta kör vi en korrelationsanalys där socio-ekonomiska variabler relateras till 18/65-kvoten. Det är viktigt att komma ihåg att en korralationsanalys aldrig testar vad som påverkar vad, utan bara testar i vilken grad två variabler signifikant relateras till varandra.

För det första påverkar strukturen den genomsnittliga inkomsten i kommunen. Ju högre kvot (dvs. med fler 18-åringar än 65-åringar), desto högre genomsnittlig inkomst (0,483), lägre antal sjukdagar per år (-0,497) och lägre kommunalskatt (-0,385). Ju högre andel unga, desto högre andel högutbildade (0,407), kreativa yrken (0,397) men mindre andel traditionella tillverkningsindustrijobb (-0,253). Kommuner med högre andel 18-åringar i relation till 65-åringar hade högre befolkningsdensitet och befolkningen växte snabbare (0,195).

Innebär detta att vi inte skall ta tillvara äldre individer på arbetsmarknaden? Självklart inte. Dessa sitter inne med en stor kunskap och i många fall vilja att fortsätta arbeta också efter 65 år. Men poängen är att skillnaderna mellan regionerna, där vissa platser konstant minskar i andelen unga medan andra ökar, visar på ett djupare problem. De platser som växer är de som unga attraheras av och kvar blir en åldrande befolkning på platserna som inte framstår som lika attraktiva.

Gapet mellan de platser som går bra och de som går dåligt ökar konstant och kommer att leda till spänningar på sikt. Hur man skall förhålla sig till detta kommer att bli en tuff politisk fråga på sikt.