Segregerade områden ger sämre möjligheter till sysselsättning

2016-04-21

Jag har i flera tidigare blogginlägg skrivit om de senaste decenniernas utveckling av boendesegregationen i Sverige som helhet, samt för olika typer av regioner och för vissa specifika regioner. I min förra bloggpost visade jag till exempel att segregation verkar vara en utmaning framför allt för storstadsregioner. Jag har även berört potentiella konsekvenser av en ökande segregation, med fokus på arbetsmarknadsrelaterade utfall som inkomst och sysselsättning. Mot bakgrund av den utveckling vi ser i Europa, med bland annat ökade flyktingströmmar, oroligheter i stadsdelar med lägre socio-ekonomisk status och ökat stöd för högerpopulistiska partier, blir det alltmer betydelsefullt att studera konsekvenserna av segregation. Tillsammans med en kollega har jag börjat undersöka detta på individnivå, där den första frågan vi har ställt oss är om individer som bor i mer segregerade områden har en lägre sannolikhet att vara sysselsatta. Det snabba svaret på den frågan är ja, men det ligger också en något mer nyanserad bild bakom.

Segregation testas mot sysselsättning eftersom jobb är avgörande för individers och hushålls möjligheter till välfärdskonsumtion. Dessutom utgör individer en ekonomis beståndsdelar, vilket innebär att störningar på arbetsmarknaden på individnivå kan få långsiktiga konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen för landet som helhet. I Sverige, liksom i många andra länder, är sysselsättningsgraden bland utrikes födda betydligt lägre än för inrikes födda, något jag har visat i tidigare blogginlägg. Detta kan delvis förklaras av en generellt lägre utbildningsnivå bland utrikes födda, eller svårigheter i att värdera en utländsk utbildning på den svenska arbetsmarknaden. Dessutom påverkar språkkunskaper och kunskaper om den nationella arbetsmarknaden sannolikheten för att en person är anställd, områden där utrikes födda har naturliga nackdelar. Genom att så långt som möjligt kontrollera för individspecifika faktorer, både observerbara (som kön, utbildning, utländsk bakgrund och tid i landet) och icke-observerbara (som social kompetens och värderingar), samt faktorer som beskriver arbetsmarknadsregionen som helhet, försöker vi utröna vilka effekter graden av segregation på grannskapsnivå har för individers sysselsättningsstatus. Grannskapen motsvarar här den församlingsindelning som gällde 99/00, när kyrkan skiljdes från staten.

Genom tillgång till unik data över hela Sveriges befolkning kan vi följa en grupp med samma individer mellan 1990 och 2011. Resultaten visar att graden av segregation i grannskapet har en betydande negativ effekt på individers sysselsättning, en effekt som huvudsakligen drivs av män med utländsk bakgrund. Vi finner också att segregation är en utmaning främst för storstadsregioner, vilket bekräftar den bild jag gav i mitt förra blogginlägg. Både kvinnor och män av inhemsk och utländsk bakgrund har lägre sannolikhet att vara sysselsatta om de är bosatta i en mer segregerad stadsdel i storstadsregionerna. Detta trots att segregation och ökningen i segregation inte enbart är ett storstadsfenomen, vilket illustreras av figurerna nedan. Kartan till vänster visar andelen av regionens individer med utländsk bakgrund som måste flytta för att uppnå samma geografiska fördelning som individerna med inhemsk bakgrund, för 2011. Ett högre värde innebär alltså en högre grad av segregation. Kartan till höger visar hur denna andel har förändrats mellan 1990 och 2011, i procentenheter.

Typiska kännetecken för segregerade bostadsområden i Sverige är låg socio-ekonomisk status, hög arbetslöshet, låg genomsnittsinkomst, låg genomsnittlig utbildningsnivå, billiga bostäder och socialt utanförskap. När vi kontrollerar för arbetslöshetsnivån i grannskapet finner vi att det inte är segregationen i sig, det vill säga att individer med olika bakgrund bor i olika områden, som orsakar lägre sysselsättning, utan snarare den utsatthet som ofta karaktäriserar segregerade bostadsområden. Dessa grannskap ger alltså sämre möjligheter till sysselsättning, vilket är en särskild utmaning för personer som redan är missgynnade på arbetsmarknaden på grund av exempelvis språkliga, kulturella och sociala hinder, samt avsaknad av jobbrelaterade nätverk. Segregation leder därmed till så kallade inlåsningseffekter, vilka isolerar redan missgynnade grupper i områden med sämre möjligheter, vilket förhindrar integration både på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

Segregation, vilket går hand i hand med bristande arbetsmarknadsintegration, kan vara en av Sveriges största samhällsutmaningar. Det innebär att det är på tiden att i synnerhet politiker vågar ta tag i segregationsfrågan och jobbar aktivare för att skapa möjligheter för individer på både bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Detta kan innebära en mer flexibel arbetsmarknad, strategier för blandat bostadsbyggande, och inte minst främjandet av högre utbildning (jag har i tidigare blogginlägg pekat på vikten av utbildning för möjligheter till jobb). För en uppnå en lyckad integration ställs det dock också stora krav på individerna själva. Fler möjligheter betyder nämligen ingenting om det inte finns vilja, kraft och kunskap att ta tillvara på dem.