Barns rätt till en trygg uppväxt fri från våld

Tidigare i oktober var jag inbjuden att ha en presentation vid den årliga barnrättskonferens som arrangeras av Barnets rättigheter i Jönköpings län, i samarbete med Region Jönköpings län, Kommunal utveckling, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Jönköping University, Jönköpings kommun, barnrättsorganisationen Erikshjälpen och Rädda Barnen. Temat för konferensen var universella förebyggande insatser för att motverka våld mot barn. Jag gav en presentation kring alla barns rätt att växa upp i en värld fri från våld med barnets bästa i centrum. En utopi kan tyckas men sanningen är den att det är alla barns rätt att få växa upp under trygga omständigheter.

Barnkonventionens artikel 19 reglerar alla barns rätt till skydd mot våld enligt följande:

”barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp”

Detta innebär att Sverige som konventionsstat har i uppgift att vidta åtgärder som skyddar barnet, det kan handla om åtgärder som lagstiftning, utbildning upprättandet av program som syftar till att ge de personer som tar hand om barn rätt kompetens och stöd, såväl som åtgärder som rör direkt förebyggande arbete men också undersökning, eller uppföljning av fall där barn behandlats illa.

Barnombudsmannen har i dagarna presenterat ett metodstöd för prövning av barnets bästa. Barnets bästa berörs i Barnkonventionens artikel tre enligt nedan:

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.’’

Artikel tre är en av grundprinciperna i konventionen och vad som är barns bästa är omdiskuterat. I metodstödet som tagits fram av Barnombudsmannen framgår att principen om barnets bästa har tre olika dimensioner; en rättighet en princip och ett tillvägagångssätt. Rättighetsdimensionen innebär att barn ska få sitt bästa prövat i alla situationer som rör barn, att barns bästa är en tolkningsprincip handlar om att det går att tolka regelverk på olika sätt men den tolkning som ska ges företräde är den som är till störst fördel för barnets bästa. Barns bästa som ett tillvägagångssätt handlar om att åtgärder som rör barn också måste innefatta en analys av vilka konsekvenser åtgärden kan få.

Våld mot barn förekommer i olika former, det kan vara fysiskt våld, sexuellt våld, psykiskt våld eller hedersrelaterat våld som kan innefatta samtliga olika former av våld. I arbetet med att förebygga våld mot barn måste vi också ställa oss frågan vilken tilltro och vilket mandat vi kan, vill och vågar ge barns röster för att säkerställa barnets bästa.

Frågor att ställa sig kan handla om:

• Hur låter vi barn ta plats?
• I vilken utsträckning låter vi barn vara med och påverka på riktigt
• Hur undviker vi skendemokrati?
• I vilken grad kan vi lägga ansvaret på barnen?
• Vems röst väger tyngst?

Jag hävdar att vi måste ta med barnets egna åsikter i frågan om- och så långt det är möjligt. Detta är inte alltid enkelt men måste ses som flexibelt och avgöras från fall till fall. Barns involvering saknas dock ofta i det arbete som görs för barn som blir utsatta för våld. Detta ger stora konsekvenser! För att stöd och skydd för barnen ska kunna upplevas så krävs barns egen röst om sin situation och sina behov. Detta stöds även av FN:s barnrättskommitté som menar att barn ska ges möjlighet att delta i skapandet av, uppföljning och utvärdering av insatser som kan kopplas till artikel 19. I arbetet med detta krävs att det finns ett systematiskt arbetssätt där du som barn vet hur du synliggör och möjliggör barns rätt att uttrycka sin åsikt. Det kan exempelvis handla om att inventera och synliggöra behov av kompetensutveckling kring hur du kommunicerar på alternativa sätt med ett barn som inte har ett verbalt språk.

Det viktiga är att du som arbetar med eller för barn vet hur du ska agera när du ställs inför frågor du inte direkt har svaret på.

Inom Akademin arbetar vi med denna typ av generiska kunskaper när vi utbildar studenter, vi vill att studenter och framtida yrkesutövare tillägnar sig en handlingsberedskap som en del av den professionella kompetensen för att kunna möta och hantera svåra frågor, som exempelvis rör barn som utsatts för våld.

Tidigare forskning visar att barn som inte har upplevt våld och som får utvecklas på ett sunt sätt är mindre benägna att agera våldsamt, både som barn och som vuxna. Genomförandet av artikel 19 bidrar alltså till att främja ett socialt hållbart samhälle där barnen har en uttalad plats med lika stort värde som vuxna.