”Livet är en sak som man måste vara rädd om, förstår du inte det?”

Citat från Astrid Lindgrens bok ”Ronja Rövardotter”

2021-03-02

Vad ska det kosta för att vi ska ta krafttag för att barn och ungdomar det vill säga en viktig del av vår framtid ska tas på allvar? När får vi se krispaket som är specifikt riktade till att hjälpa de ungdomar som fått sämre betyg som en följd av distansundervisningen? Eller stöd till de barn som utsatts för våld i hemmet eller som funderar på att avsluta sitt liv på grund av att hoppet börjar sina?

Lien flicka täcker för ögonen med händerna

Foto: Caleb Woods/Unsplash.com

I AGENDA som sändes 210228 lyftes frågan om hur ungdomar upplever själva distansundervisningen, och igår sändes Vetenskapens världs program ”Coronakampens pris” som tar upp konsekvenserna av ett års nedstängningar och restriktioner. Hur kan vi som samhälle visa att vi tar barn och ungdomars välmående på allvar?

Jag medverkade i slutet av förra veckan i Morgon i P4 Jönköping och gav min bild av hur jag ser på de rapporter som nu finns om att ungas psykiska ohälsa ökar, och jag fick frågan om jag är förvånad. Nej, det är jag inte. Jag läser mina inlägg här på bloggen för ett år sedan och konstaterar att det nu gått ett år och det jag befarade har hänt. Barn och ungdomar betalar ett högt pris i termer av sin egen hälsa, dalande framtidstro och oro för sin egen och andras välmående.

Länk till intervjun i Morgon i P4 Jönköping, scrolla 2h 44 min 41 sek in i programmet: https://sverigesradio.se/avsnitt/1662365

I ett globalt perspektiv ser vi andra konsekvenser av pandemin; Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi vid Karolinska Institutet konstaterar att ca 13 miljoner små flickor riskerar att bli bortgifta och tusentals riskerar att könsstympats på grund av skolstängningar runt om i världen. 13 miljoner barn! Hisnande siffror som är ett direkt brott mot barns mänskliga rättigheter. I Sverige brottas vi huvudsakligen inte med just dessa frågor men dock med andra konsekvenser av coronapandemin. Glädjande nog kan jag konstatera att media alltmer riktar strålkastarljuset mot de mjuka frågor som rör barns välmående. Mjuka frågor som dock enkelt kan omräknas i hårda fakta i form av framtida inkomstbortfall och minskad arbetskraft som påverkar vår välfärd.

I och med att barn och ungdomar nu tillbringar mer tid hemma och online, leder det till ökad risk för att bli utsatt både hemma och på nätet. UNICEF har i ett globalt initiativ tillsammans med bland annat barn och ungdomar tagit fram råd till ungdomar och föräldrar för att sätta stopp för s.k nätmnobbing, ett initiativ som visar på att vuxna tar initiativ för att skydda barn och ungdomar. Rädda barnen har information till föräldrar som tar upp hur vi kan hantera vardagen när livet vänds upp och ned, när föräldrar arbetar hemifrån och samtidigt har relativt friska barn hemma och hur du pratar med barn om deras funderingar kring Corona.

Under våren är jag inbjuden till att medverka i en koalition för en jämlik och fullständig skolgång. Ett initiativ av Mötesplats Social Innovation (MSI) och Länsstyrelsen i Skåne som syftar till tvärsektoriell samverkan och en kraftsamling för en positiv skolgång där barn kan känna hopp om framtiden. Mer om detta under våren. Vi behöver alla hjälpas åt för att värna vårt eget välmående för att också kunna ta hand om barnen.

Ett av de råd som ges av Rädda Barnens barnpsykologer är att ”ta en vecka i taget och utgå från det vi vet, barn är generellt sett bra på att vara i nuet”. Ja, det är kanske det som är den stora lärdomen, att vi vuxna i och med den pågående pandemin måste vara mer i nuet. Det innebär att ta barns barndom på allvar eftersom den sker precis just nu. Genom att satsa på att ta hand om kommande generationer bidrar vi också till en hållbar framtid där vi visar att barns mänskliga värde är precis lika stort som vuxnas och precis som Ronja Rövardotter konstaterade, att vi är rädda om livet.

Frida Lygnegård

Lärare och forskare vid Hälsohögskolan.

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.