Lärare och forskare vid Hälsohögskolan.
Barn och ungdomars hälsa hotas i pandemitider! -ett upprop till politiker och beslutsfattare
De sociala och psykologiska konsekvenserna av pandemin slår hårt mot barn och ungdomar. Samtidigt som personal som arbetar med barn och unga är oroliga för barn och ungas välbefinnande, innebär distansundervisning minskade möjligheter för professionella där barn och ungdomar befinner sig att uppmärksamma barn som far illa. Personalens arbetsmiljö hotas precis som barnens. Många unga upplever att deras psykiska hälsa har försämrats. Den ökade pressen i hemmet, som nu blivit en arena både för fritid, skola och arbete, är en ytterligare faktor som utmanar barn och ungas möjligheter till en positiv och hälsosam tillvaro. Hur ska vi komma till rätta med de psykosociala konsekvenserna av pandemin?
Våra kommande generationers framtida välbefinnande bygger nu mer än någonsin på en kraftsamling kring främjandet av barns och ungdomars levnadsvillkor, parallellt som bekämpningen av viruset pågår. Sverige var ett av de länder som år 2015 enades om de 17 globala målen. Dessa utgör den internationella agenda som fram till år 2030 syftar till att avskaffa extrem fattigdom, minska globala ojämlikheter och orättvisor, främja fred och rättvisa och att lösa klimatkrisen. Mål nummer 4 handlar om en god utbildning för alla (Globalamalen.se).
Den minskade tillgången till förskola och skola påverkas barns möjlighet till trygghet och åldersadekvat stöd. Distansundervisningen kan leda till att barn och ungdomar inte kan tillgodogöra sig undervisningen. Detta kan bero på avsaknad av tillräcklig kapacitet på internetuppkoppling, trötthet på grund av brist på näringsrik lunch, eller avsaknaden av en ostörd miljö då syskon och föräldrar finns hemma i den tillfälliga skolmiljö som många barn och ungdomar nu har vid köksbord, i soffan eller i sängen. Personal i skolan sliter för att få undervisningen att fungera i rådande pandemi. Samtidigt ska de också följa rådande restriktioner som innebär att även de ska stanna hemma om de uppvisar symtom.
Konsekvensen av brist på vikarier och en mindre personalstyrka innebär att det finns färre vuxna att förlita sig på. Detta medför en orolig, stökig och ibland hotfull miljö utanför klassrummet, i korridoren eller skolgården. Detta riskerar att skapa oro för eleverna vilket i sin tur minskar möjligheten för att på goda grunder kunna tillgodogöra sig den undervisning som ges. Politiker med ansvar för utbildning bör fundera över hur budgeten kan inrymma snabba insatser som innebär extra resurser till förskolor och skolor för att hantera den situation vi står inför idag. Här måste barn och ungdomar få möjlighet att uttrycka hur de upplever sin situation i och utanför skolan och vilket stöd de efterfrågar. Om vi inte inkluderar deras åsikter är risken överhängande att insatser som inte möter barnens behov sätts in vilket leder till icke adekvat användande av samhällets resurser. Skolan, som är en viktig skyddsfaktor mot psykisk ohälsa, och resurser som bidrar till en jämlik skola, måste prioriteras.
Barns levnadsförhållanden har förändrats under pandemiåret 2020. Tillgång till arbete, hel-eller deltidspermitteringar leder till att vårdnadshavare med osäkra arbetsvillkor får minskad eller helt utebliven inkomst. Detta riskerar att leda till ohälsosamma levnadsförhållanden när det gäller exempelvis mat, fysisk aktivitet och alkoholkonsumtion. Det påverkar också föräldrars möjligheter att bistå med trygghet, stöd och god fostran för sina barn, några av föräldraskapets huvuduppgifter. Dessa föräldrar behöver stöd. Samtidigt har förutsättningar för föräldraskapsstöd förändrats, inte minst på grund av att socialtjänstens verksamheter också har behövt ställa om, utan extra insatta resurser.
Särskilt drabbade är personer med lägre socioekonomisk bakgrund som lever i områden med sämre kvalitet gällande boende och en mer otrygg närmiljö. Covid -19 slår därmed hårdare mot redan utsatta grupper i befolkningen. Detta hotar uppfyllandet av flera av de globala målen, exempelvis mål 1(ingen fattigdom) mål 3 (god hälsa och välbefinnande, mål 5 (jämställdhet och en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser). Det hotar barnens möjligheter till en trygg och säker utveckling.
Barnkonventionen har i år blivit lag. Barn har i enlighet med denna rätt att få uttrycka sin åsikt och påverka i frågor som rör dem själva, i relation till barnets ålder och mognad. Det räcker dock inte att hävda att vi arbetar enligt barnkonventionen -vi måste visa hur. Inte minst nu, när barn och ungas möjligheter till en positiv utveckling och livsvillkor har försämrats. Ett exempel är genomförandet av barnkonsekvensanalyser för att exemplifiera och tydliggöra hur barn själva upplever rådande situation. Det krävs också resurser i form av pengar eller konkret i form av tillsättande av extra tjänster inom förskola och skola, inom elevhälsan och fritidshem.
Det räcker inte heller att utgå från att barns hälsa enbart är en fråga för hälso-och sjukvården. Barns hälsa är en fråga för alla sektorer i samhället som ser en framtid inom respektive verksamhet där dagens barn och ungdomar en dag kan bli yrkeskollegor eller konsumenter av varor eller tjänster. Här behöver företag inom såväl privat som offentlig sektor bidra. Kan internetleverantörer bidra till att barn i familjer där man inte har råd med tillräckligt god uppkoppling, kan få internet till ett reducerat pandemi-pris? Kan matleveranser ordnas hem till elever som annars inte äter lunch? Kan vi hjälpa personer in på arbetsmarknaden tex till skolan där vuxna kan fungera som trygga stödpersoner?
I vilken utsträckning kan kommuner erbjuda ett utökat föräldrasskapsstöd? Ett utökat psykologiskt stöd till de barn och unga som behöver det nu mer än någonsin- är väsentligt för deras framtida välmående. Vi behöver fundera på hur vi kan ta oss igenom rådande samhällskris och veta att vi gjorde allt vi kunde för att säkra våra kommande generationers välbefinnande.
Rådande pandemi riskerar att öka befintliga klyftor i samhället. Ur ett folkhälsoperspektiv är förutsättningarna för en god hälsa kraftigt utmanade. De psykosociala konsekvenserna av pandemin sker här och nu och de slår hårt mot den grupp vi som samhälle har ett ansvar att skydda; våra barn och ungdomar. Det handlar om våra kommande generationers välmående och tilltro till att vi vuxna runtomkring agerar för alla barns bästa. De beslut som tas i samhället idag i den kris vi befinner oss i riskerar att kränka barns rättigheter om inte resurser sätts in för att bevara barn och ungdomars rätt till en trygg och säker miljö, både i och utanför skolan. Om inte detta görs riskerar barn och ungdomar att hamna i ett utanförskap som leder till negativa konsekvenser på individ-, grupp- och samhällsnivå med långsiktiga negativa effekter på samhällets välstånd, ekonomiskt och socialt. Den mediala vinklingen är viktig för hur dessa frågor adresseras. För att bidra till en god och jämlik hälsa för hela befolkningen krävs nu ett multisektoriellt krafttag för att skydda barn och ungdomars hälsa och välbefinnande, och det måste ske nu.
Frida Lygnegård, barn och ungdomsforskare, Hälsohögskolan, Jönköping University
Tfn: 036-10 11 90
https://ju.se/personinfo.html?sign=LyFr
Sabina Kapetanovic, barn och ungdomsforskare, Högskolan Väst
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
