Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
I vilka kommuner hittar vi framtidens jobb?
Innan jag ens påbörjar denna bloggpost vill jag slå ett slag för min och Jonna Rickardssons parallella blogg (Covid-19 effects on quality of life Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.) som handlar om hur välbefinnandet påverkades, framför allt hos äldre, under pandemin. Det kommer främst vara där som jag bloggar framöver. Med det sagt, tillbaka till ämnet i denna bloggpost - i vilka kommuner hittar vi framtidens jobb?
I en återkommande rapport Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. från arbetsförmedlingen listar man framtidens yrken. De går igenom 180 yrkeskategorier och listar de som har bäst framtidsutsikter fram till 2026. Man delar också upp det på yrken som kräver en högre utbildning och de som inte kräver en sådan.
De yrken som lyfts i senaste rapporten är följande:
Med högre utbildning:
- Systemanalytiker och IT-arkitekter
- Mjukvaru- och systemutvecklare
- Specialistläkare
- Barnmorskor
- Specialisttandläkare
- Lärare i yrkesämnen
- Förskolelärare
- Poliser
Idag utgör dessa grupper sammantaget cirka 0,58 procent av alla anställda i landet. Totalt sett utgör alltså dessa yrken sammantaget en relativt liten del av den totala arbetsmarknaden.
För övriga utbildningsnivåer (dvs. ej med en högre utbildning):
- Medicinska sekreterare och vårdadministratörer
- Undersköterskor
- Byggnads- och ventilationsplåtslagare
- Träarbetare och snickare
- Målare
- Installations- och serviceelektriker
- Motorfordonsmekaniker och fordonsreparatörer
- Förare av jordbruks- och skogsmaskiner
- Slaktare och styckare
- Buss- och spårvagnsförare.
Idag utgör dessa grupper sammantaget cirka 8,3 procent av alla anställda i landet.
Men precis som allt annat i vår tillvaro så varierar arbetsmarknadsstrukturer från kommun till kommun. Jag har därför tagit en titt på vilka kommuner som i högst och lägst grad har dessa grupper representerade. Jag utgår från en så kallad lokaliseringskvot. Det är en beräkning som visar hur stor representationen är på en plats jämfört med det nationella genomsnittet. Det innebär att ett värde över 1 visar på en överrepresentation, under 1 en underrepresentation (och siffran 1 indikerar att kommunen är i par med riket som helhet).
Låt oss först titta på kartan som visar lokaliseringskvoten i dagsläget för yrken som inte kräver en högre utbildning:
Här visar alltså en orange eller röd markering att kommunen har ett värde under det nationella genomsnittet (8,3 procent). Ett värde på 2 motsvarar alltså att dessa yrkeskategorier är dubbelt så representerade på kommunens arbetsmarknad är vad vi hittar i landet som helhet. Ett värde på 0,5 visar att gruppen bara är hälften så representerad som i riktet som helhet.
Tabellen nedan visar kommunerna vars arbetsmarknad har lägst respektive högst LQ för dessa framtidens yrkeskategorier som inte kräver en högre utbildning:
De flesta av de kommuner där dessa yrkeskategorier är underrepresenterade är storstadskommuner, inklusive Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta är också tre kommuner med störst befolkning i landet. Men även två mindre kommuner finns med på listan – Gnosjö och Härnösand.
Bland de kommuner som har högst LQ hittar vi framför allt mindre kommuner som Valdemarsvik, Orsa, Älvdalen, Torsby, Åsele med flera.
Delvis kan detta förklaras med att yrken som inte kräver en högre utbildning ofta har en lägre lönenivå, vilket gör att det kan vara svårare att flera av dessa yrkeskategorier att ha råd att bo i en storstad.
Om vi istället tar en titt på kommunerna där framtidens yrken som kräver en högre utbildning är mest över- respektive underrepresenterade:
Åter igen visar en orange eller röd markering att kommunen har ett värde under det nationella genomsnittet (0,58 procent). Ett värde på 2 motsvarar alltså att dessa yrkeskategorier är dubbelt så representerade på kommunens arbetsmarknad är vad vi hittar i landet som helhet. Ett värde på 0,5 visar att gruppen bara är hälften så representerad. Det är värt att notera att topp- respektive bottenvärdena nu är ändrade helt enkelt för att distributionen av lokaliseringskvoter här skiljer sig från de vi studerade ovan. Det är dock märkbart att vi nu får en karta som är väsentligt mycket mer röd och orange än tidigare. Yrken som kräver en högre utbildning är överlag mer koncentrerade till vissa få kommuner.
Lägst LQ hittar vi i mindre kommuner som Sigtuna, Olofström, Markaryd, Ljusnarsberg och Skinnskatteberg. I samtliga tio kommuner med lägst LQ är det bara hälften så hög andel (eller mindre) av dessa framtidens yrken som kräver högre utbildning. De kommuner som har högst lokaliseringskvot, med upp till 50 procent över det nationella genomsnittet, hittar vi Danderyd, Solna, Linköping, Lund och Lomma. De allra flesta kommuner som vi hittar på topp 10-listan här är större kommuner, vilket med all säkerhet också avspeglas i arbetsmarknadens sammansättning. Det är helt enkelt i allmänhet en större andel jobb som kräver högre utbildning i kommuner som dessa.
Dock behöver det inte innebära att man inte eftersöker mer kompetens på dessa områden i framtiden. Tvärtom så är det en brist på kompetens, inte sällan högutbildad sådan, i de allra flesta kommunerna i landet. Dock har större kommuner i allmänhet haft en större framgång då det gäller att locka till sig den.
Så sammantaget blir det lätt en tudeldning på arbetsmarknaden. Vissa kommuner har lägre boendekostnad, men har också svagare arbetsmarknad för högutbildade. Andra kommuner har dyrare boendekostnad, men starkare arbetsmarknad för högutbildade. Det gör att yrkena i kommunerna till viss del fördelar sig därefter. Dock är naturligtvis båda kategorierna (både med och utan högre utbildning) viktiga för platsen, men utmaningen med att locka till sig grupperna skiljer sig åt beroende på vilken typ av kommun man är.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.