Var ska flyktingarna från Ukraina bo?

År 2015 sökte över 160 000 individer asyl i Sverige och markerar på många sätt det år då svensk migrationspolitik sattes på prov. Ur ett geografiskt perspektiv medförde det också en rad utmaningar eftersom många av de som kom placerades i mindre kommuner på håll från en större stad - främst baserat på att det här fanns bättre tillgång till boende, vilket var en akut utmaning för stunden.

Under detta år var jag ute och föreläste mycket i landet och ofta fick jag höra hur mindre kommuner såg detta som deras chans att börja växa igen, något som jag skrev om i DN Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. då. Många av dem hade tappat i befolkning under flera år, men nu blev det alltså en positiv förändring i befolkningstillväxten. Faktum är att flyktingvågen gjorde att i princip samtliga svenska kommuner för ett kort tag upplevde en befolkningstillväxt (med endast ett fåtal undantag). För många mindre kommuner innebar det också ett hopp om att många av de som kom skulle stanna kvar mer långsiktigt.

Men hur ser det då ut nu några år efteråt? Hur många var det egentligen som stannade kvar?

Men låt oss börja med att förklara hur siffrorna jag snart redovisar har kommit fram. I den data jag har tillgänglig kan jag inte identifiera vem som varit asylsökande. Istället har jag "gått bakvägen" och tittat på information från Migrationsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. för att se vilka länder som i högst grad var ursprungsland för de som sökte asyl under 2015. I särklass flest kom från Syrien av naturliga skäl, följt av Afganistan, Irak, (statslösa), Eritrea, Somalia och Iran. Eftersom inte alla som söker asyl under 2015 får uppehållstillstånd samma år, så utgår jag från individer som kommit från dessa regioner och fått uppehållstillstånd under antingen 2015 och 2016. Det är alltså inte ett exakt mått som jag redovisar utan ska ses som en indikation.

En annan begränsning är att jag enbart redovisar individer i åldern 16 år och äldre. Det innebär att de exakta värdena är underskattade eftersom medföljande barn naturligtvis också ingår i de officiella siffrorna från Migrationsverket.

Men för de individer som vi analyserar gör vi alltså följande steg:

- fick de uppehållstillstånd Sverige under 2015 eller 2016?

- kom de från någon av de regioner som flest asylsökande kom från under 2015?

- i vilken kommun var de skrivna 2016?

- i vilken kommun var de skrivna 2020?

Det bör också tilläggas att det finns tre alternativ på vart individerna kan ha tagit vägen fram till 2020. Antingen har de stannat i samma kommun, de kan även vara boende i en annan svensk kommun, eller så finns det inte någon uppgift om var de bor 2020 (vilket delvis kan vara en följd av att de lämnat landet sedan 2016). Men här tittar vi alltså på andelen som stannat kvar i samma kommun som de var skrivna i 2016.

Med detta sagt, låt oss ta en titt på hur dessa individer (ålderskategori 16+) fördelades över landets kommuner år 2015 i relation till kommunernas invånarantal:

Här ser vi att det år 2016 var väsentligt många fler skrivna i kommunerna i norra delarna av landet. Bland de kommuner som har högst antal i relation till sitt invånarantal var Ockelbo, Sorsele, Avesta, Ludvika, Åre, Laxå, Älmhult, Filipstad, Ljusnarsberg och Kramfors. Bland de som hade minst antal hittar vi Öckerö, Lekeberg, Vaxholm, Vellinge, Habo, Ängelholm, Svedala, Kungälv och Staffanstorp. Sammantaget för landet som helhet finns det ett negativt och signifikant samband mellan befolkningsstorleken i kommunen och antalet flyktingar per invånare som togs emot.

Jag vill här åter påminna om att när det gäller det totala antalet kan det ha varit andra kommuner som tog emot fler/färre om man också räknar in barn i ålder 0-15 år, vilket inte är möjlighet här. Dock kan vi förvänta oss att de siffror som redovisas här är starkt korrelerade med det faktiska totala antalet.

Men så till själva huvudfrågan: Utav de som kom år 2015 och som vi studerar här - hur stor andel av dessa bor nu i samma kommun där de bodde när de kom?

Här ser siffrorna väldigt olika ut. Som mest stannade man i Öckerö (men här rör det sig om väldigt få individer), följt av Hjo, Leksand, Vårgårda, Värnamo, Uddevalla, Örebro, Motala, Sala och Gislaved. De kommuner som flest flyttade vidare ifrån var Kil, Munkfors, Ale, Bollebygd, Gnesta, HÖgsby, Töreboda och Sorsele. Andelarna ser väldigt olika ut i olika delar av landet och sträcker sig från 4 procent upp till 100 procent. I genomsnitt hade cirka hälften flyttat vidare till en annan kommun 2020.

Men fanns det något samband mellan sannolikheten att stanna och befolkningsstorleken? Figuren nedan visar dels andelen som stannat, dels befolkningsstorleken.

Här hittar vi ett positivt och signifikant samband. Med andra ord var det en större andel av de som kom som asylsökande år 2015 som stannade kvar om storleken på kommunen också var större.

Vilka implikationer med för detta? Jo, att många mindre kommuner, som i förra stora flyktingvågen tog emot ett större antal flyktingar, också var de kommuner som flest flyktingar senare var benägna att flytta från. För mindre kommuner innebär det att om man skalade upp den offentliga verksamheten, t ex inom skola, så riskerade man att några år senare inte ha kvar samma befolkningsunderlag.

När vi korrelerar befolkningsstorleken och antal flyktingar per invånare (fortfarande bara av de som fick upphållstillstånd under 2015 och 2016 och som fortfarande finns kvar i Sverige) så finns det inte längre något samband. Det är alltså inte så att det finns en överrepresentation av de som kom under denna period i mindre kommuner.

Men om vi tittar på samma flyktinggrupp fortfarande - hur förändrades deras antal i svenska kommuner mellan 2016 och 2020 (fortfarande i relation till befolkningen i respektive kommun)?

Här ser vi att många av de kommuner som tog emot flest när flyktingvågen var som störst också var de kommuner som många av flyktingarna flyttade från senare. Störst ökning hittar vi däremot i de kommuner som i allmänhet också har haft en ökad befolkningstillväxt under de senaste årtiondena. Värt att notera är också att en majoritet av kommunerna har kvar färre antal flyktingar år 2020 än vad de tog emot under flyktingkrisen, vilket delvis beror på att inte alla individer som kom stannat kvar i landet.

Varför är det då viktigt att förstå dessa strömningar? Jo, för just nu står landet troligen inför en ny stor flyktingvåg i samband med krisen i Ukraina. Om ett stort antal placeras i kommuner med få invånare på håll från större städer krävs det en ännu en stor arbetsinsats för att skala upp den offentliga servicen på platser som sällan långsiktigt har möjlighet att bevara verksamheten på samma nivå. För när individerna själva väljer en annan kommun att flytta till, ofta i linje med de kommuner som även inrikes födda flyttar mot (eller som säkert många hoppas på får flytta hem igen), så blir det av naturliga skäl svårt för dessa mindre kommuner att planera sin verksamhet mer långsiktigt. Det gör också att lösningar som fungerar bra på kort sikt kan bli väldigt kostsamma i längden.