Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
Den skeva fördelningen i landet #inkomster
I förra bloggposten visade jag hur skeva huspriserna är i landet. Även om det nationella genomsnittet låg på drygt 3 miljoner så är det långt ifrån alla kommuner som har ett så högt genomsnitt. Istället är det ett fåtal kommuner som driver upp genomsnittet för landet, medan de allra flesta faktiskt ligger väsentligt mycket lägre än så. Nästa 8 av 10 kommuner ligger lägre.
Men det är inte bara huspriserna som ligger lägre i nästan hela landet. Det gäller även inkomsterna. När vi tittar på den genomsnittliga sammanräknade årliga förvärvsinkomsten i landet för 2019 (senast tillgängliga från SCB) för individer som är 20 år och uppåt så var den 326 000. Betyder det då att detta också var den genomsnittliga förvärvsinkomsten i respektive kommun? Nej, tvärtom var den genomsnittliga inkomsten lägre än så i 240 av 290 kommuner. Figuren nedan visar fördelningen:
Den röda linjen visar det nationella genomsnittet. Den blå linjen visar den genomsnittliga förvärvsinkomsten i respektive kommun. De allra flesta kommuner ligger som synes under den röda linjen, medan några kommuner har väsentligt mycket högre värden som driver upp det nationella genomsnittet.
Dessa relativt sett ekonomiskt starkare kommuner är ofta kommuner i storstadsområden (främst i Stockholmsregionen). En anledning är att större arbetsmarknader blir mer effektiva på grund av det som forskare kallar agglomerationseffekter. Det innebär att det är lättare att matcha individer på arbetsmarknaden (rätt person på rätt jobb) när det är fler som bor där, man får även stordriftsfördelar, minskade transportkostnader och fler knowledge spillovers när man samlar många individer med olika kunskap på samma plats.
Dessa agglomerationseffekter förklarar till viss del de högre förvärvsinkomsterna i storstadsregioner. För det är främst här vi hittar de höga förvärvsinkomsterna och eftersom det är många som bor här så drivs även det nationella genomsnittet upp - även om de allra flesta platser i landet inte kan erbjuda samma lönenivåer.
Kartan nedan visar fördelningen av genomsnittliga förvärvsinkomster per kommun runt om landet. Jag beräknar värdet för varje kommun och ställer det i relation till det nationella genomsnittet. Ligger kommunens värde över riksgenomsnittet så blir det ett värde över 1, ligger kommunens värde lägre så blir det en siffra mellan 0 och 1:
Gröna kommuner har alltså en förvärvsinkomst väsentligt över riksgenomsnittet. Gula kommuner har en genomsnittlig förvärvsinkomst som ligger nära det nationella genomsnittet, medan orange och röda kommuner ligger väsenligt under genomsnittet. I dessa grupper ligger alltså de allra flesta av landets kommuner.
Skulle vi istället dra ett ett sträck vid det nationella genomsnittet och helt enkelt se vilka kommuner som ligger över respektive under genomsnittet får vi följande karta:
Det är alltså främst storstadsregionerna som ligger högre än riksgenomsnittet. Även gruvregioner som Gällivare och Kiruna ligger högre. Vissa mindre kommuner sticker ut i grönt, såsom Älmhult (hem till IKEA), Habo och Höganäs, men också Sundsvall ligger precis över genomsnittet i riket.
Varför är det då viktigt att visa dessa grafer och kartor? Jo, för när vi diskuterar läget i landet så tenderar vi att luta oss mot det nationella genomsnittet utan en tanke på hur det ofta påverkas av ett fåtal starka kommuner, samtidigt som läget är annorlunda i de flesta andra kommuner. Även om samtliga kommuner ligger i Sverige så är förutsättningarna och situationen ofta väldigt olika. Det som händer i Stockholmsregionen är helt enkelt inte representativt för resten av landet.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
