Dagens debattartikel i DI #denlångaversionen

”Så fick vi då en regering till slut. Överenskommelsen mellan S och MP å ena sidan och C och L å den andra var inte utan villkor. Några av dessa var relaterade till att ”hela landet ska växa”. Det är en höjning av ambitionsnivån att ”hela landet ska leva” som tidigare uttalats gång på gång. Man får ändå lov att säga att det i grund och botten är en god sak att vilja se till att hela landet växer. Dock har man tidigare misslyckats med att se till att hela landet lever, så i vilken utsträckning kommer denna överenskommelse göra en skillnad?

För att svara på den frågan måste man ha en förståelse för varför stora delar av lands- och glesbygden står inför helt andra utmaningar än vad våra städer gör. Något förenklat kan man säga att inte tillräckligt många människor väljer att bosätta sig utanför våra städer för att säkra livskvaliteten. När befolkningsunderlaget avtar så avtar även tillgången till många av de tjänster, offentliga och privata, som ändå de allra flesta tycker är bra att ha tillgång till, såsom skola, sjukvård, polis, en bensinstation, närlivsbutik osv. Det påverkar livskvaliteten för alla de som ändå tycker att det är mer trivsamt att bo utanför en stad.

Om vi ser på befolkningstillväxten i svenska regioner under de senaste decennierna så har de som redan var stora från början nu blivit ännu större, medan de som startade på en lägre nivå i de allra flesta fall slutat att växa eller till och med börjat krympa. En primär orsak till detta mönster är att de människor som flyttar ofta gör det i riktning mot städerna. En överväldigande majoritet av de som flyttar till en annan kommun gör det i åldern 18 till 35 år och när man är i denna ålder tycks mer än bara ett bra jobb spela roll. Man flyttar även för att få tillgång till utbildning och inte minst en variation av olika livsstilar som gör fritiden mer intressant. För att förstå varför lands- och glesbygden har utmaningar behöver man därför ha i bakhuvudet vad denna ålderskategori kan tänkas finna attraktivt hos en plats, eftersom platserna de söker sig till är de som fortfarande växer.

Det här har de flesta politiker helt missat. De tror att den primära utmaningen för landsbygden är ”produktionsbaserad”, dvs. att det som saknas är brist på stöd för företagen här. Nu kan säkert företagen många gånger också behöva stöd, men lands- och glesbygdens verkliga utmaning ligger på ”konsumtionssidan”, dvs. att det råder en avsaknad av mötesplatser, av caféer och restauranger, variation i kultur och andra former av upplevelser…med andra ord det som man ofta tycker är intressant när man är i åldern 18 till 35 år. Idag är det helt enkelt så att de platser som växer är de som snarare är platser för konsumtion än för produktion.

Det är två trender som främst påverkat den här utvecklingen – dels tjänar vi mer pengar än förr, dels har transporter av varor blivit billigare. Den ökade inkomsten gör att vi kan konsumera mer, inte minst ”sällanvaror” och ”sällanupplevelser”. Idag är det främst städerna som tillhandahåller sådan konsumtion. Med ökade inkomster blir tiden också relativt sett mer värdefull, vilket gör oss mindre benägna att pendla långa sträckor till och från jobbet. Ett sätt att minska denna kostnad är att bosätta sig i städer, som ofta tillhandahåller flerparten av arbetstillfällena. Det gör att vi kan bo i städer och beställa varor från hela världen till en låg kostnad, samtidigt som vi får tillgång till hela den variation av konsumtion som staden erbjuder. Ur ett konsumtionsperspektiv är staden ofta överlägsen lands- och glesbygden och detta är den grundläggande orsaken till att många unga individers flyttströmmar går mot städerna.

Att fyrpartiöverenskommelsen nu fokuserar på att lyfta strandskydd, att tågen ska gå i tid och överallt, investerar i förnybar energi för eget bruk, ökar jordbrukets konkurrenskraft, stärker den privata äganderätten till skogen och säkrar resurser för skydd av värdefull skog kommer säkert att glädja många av Centerns väljare och vara positivt för lands- och glesbygden på många sätt. Däremot är det mer tveksamt om dessa insatser får 18-35-åringar att vända sina flyttströmmar. Det närmaste förslag att förbättra konsumtionssidan som hittas i denna uppgörelse är utbyggnaden av servicekontor och digital infrastruktur i hela landet. Men kommer det att få hela landet att växa? Jag är inte helt övertygad.”