Arbetskraft kontra pensionärer

2018-08-07

Sverige blir allt äldre. Medelåldern höjs kontinuerligt Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. i nästan samtliga svenska kommuner (med ytterst få undantag). Det innebär att den arbetsföra delen av befolkningen utgör en allt mindre andel relativt den del av befolkningen som gått i pension. För att se hur situationen ser ut och hur den har förändrats över tid har jag laddat ner data från SCB från åren 1977 och 2017 och därefter beräknat antalet individer i arbetsför ålder (20-65) i relation till andelen över 65 år i samtliga svenska kommuner (givet kommunindelningen vid denna tidpunkt). Kartan nedan visar läget år 1977 (då läget i riket som helhet var 3,6 individer i arbetsför ålder på varje pensionär):

Ju mörkare område desto fler individer i arbetsför ålder relativt individer över 65, såsom läget var för 40 år sedan. Klart är att skillnaderna mellan kommunerna var väldigt stora. Flest invånare i arbetsför ålder relativt pensionärer fanns då i kommuner runt omkring Stockholm. Flest var det i Tyresö, Järfälla och Botkyrka där det gick 13-14 individer i arbetsför ålder på varje pensionär. I Upplands Väsby, Håbo, Upplands Bro och Haninge var det 11-12 individer i arbetsför ålder på varje pensionär.

De kommuner som 1977 hade minst antal individer i åldern 20-65 år var Sotenäs (1.97), Tanum (2,1), Högsby (2,14), Årjäng och Torsås (båda 2,2).

Så hur ser då läget ut 40 år senare? Kartan nedan visar relationen för år 2017 (då genomsnittet i riket nu är 2,9 arbetsföra individer på varje pensionär):

Idag är skillnaderna inte längre lika stora mellan svenska kommuner. Den kommun som har högst andel har idag 4,75 individer i yrkesför ålder för varje pensionär, vilket kan jämföras med år 1977 då hela 44 kommuner hade fler individer i yrkesför ålder relativt pensionärer. Kommunen med lägst andel har idag 1,23 individer i yrkesför ålder för varje pensionär, vilket är något lägre än situationen 40 år tidigare. Idag är det hela 139 kommuner som har färre än 2 personer i yrkesför ålder för varje pensionär.

De kommuner som idag har högst andel individer i yrkesför ålder för varje pensionär är Sundbyberg, Huddinge, Stockholm, Solna och Botkyrka – med andra ord fortfarande inom Stockholms arbetsmarknadsregion men det är nu andra kommuner som finns i topp (Botkyrka undantaget). De kommuner som nu har lägst andel yrkesföra per pensionär är Pajala, Borgholm, Simrishamn, Rättvik och Övertorneå.

Låt oss därefter titta på hur förändringen i dessa andelar sett ut under den senaste 40-årsperioden. Kartan nedan illustrerar detta:

Faktum är att de kommuner som hade högst andelar 1977 också är de kommuner som tappat flest procentandelar sedan dess. Korrelationen mellan andelen 1977 och förändringen mellan 1977 och 2017 är negativ och signifikant (-0,384). Betyder det att de som hade högre andelar 1977 nu har lägre andelar? Nej, de som hade en hög andel 1977 har fortfarande en signifikant mycket högre andel 2017 med en korrelation på 0,612.

De kommuner som har tappat allra mest är dock de som låg i topp 1977: Järfälla, Upplands Väsby, Botkyrka, Håbo och Upplands Bro. Av samtliga svenska kommuner är det enbart fyra som idag har en högre andel förvärvsarbetande per pensionär: Stockholm, Sundbyberg, Åre och Malmö. Detta är med all sannolikhet en spegling av flyttmönstren hos de som flyttar allra mest – dvs. individer mellan 18-35 år.

Varför spelar då detta roll? Jo, för ju färre individer i yrkesför ålder i relation till antalet äldre, desto högre blir kostnaden per individ (trots transfereringssystem mellan kommuner). Om vi korrelerar andelet individer i yrkesför ålder i relation till antalet pensionärer 2017 med kommunalskatten (för år 2018) så är korrelationen negativ och signifikant (0,517), vilket just visar att när det blir färre personer som yrkesarbetar relativt övrig befolkning så blir skattenivån i kommunen högre. Relationen visas i figuren nedan:

Demografin och skillnaden i densamma mellan våra kommuner spelar en stor roll. Och i takt med att vi blir allt äldre rent generellt så kommer försörjningsbördan att påverkas – på vissa ställen troligen mer än andra.