Dags för 250 möjligheter igen!

I december 2013 publicerade jag bloggposten Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.som visar hur en mycket stor mängd svenska kommuner förlorar sina unga över tiden. Aldrig har en av mina bloggposter fått så mycket uppmärksamhet och jag förstod ganska snart att det här var ett ämne som berör – men som det också saknades väldigt mycket kunskap om. Kort därefter kontaktade Sparbanksstiftelsen ALFA mig och undrade om vi inte skulle kunna göra något gemensamt på detta ämne till en bredare publik.

Faktum är att när ALFA kontaktade mig så var ämnet i princip överspelat och jag hade gått tillbaka till min ordinarie forskning, men när så ytterligare Jordbruksverket slöt upp så kände jag att det kanske var en skyldighet som vi forskare har att dela med oss av vår kunskap. Vi bildade en grupp internt på JIBS som tillsammans med våra samarbetspartners utformade programmet till den första konferensen som gick av stapeln i september 2014. Närmare 250 personer från 60 olika mindre kommuner i vårt land kom – en uppslutning som vi aldrig kunnat drömma om givet en mycket minimal budget för marknadsföring.

Idag fyra år senare håller vi fortfarande på med vår konferens och idag har vi många fler samarbetsparter som kommit till med tiden. Men trots att konferensen innebär ganska mycket mer jobb och trots att jag är helt ofinansierad för detta arbete gör jag det ändå för att det är ett ämne jag brinner för. Jag ser helt enkelt att skillnaden mellan stad och land är vår tids viktigaste fråga för den skär igenom alla andra frågor: skola, vård, omsorg, flyktingmottagande, infrastruktur osv. Den påverkar den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i vårt land. Frågan är helt enkelt för stor och viktigt för att ignoreras.

Utmaningen är också väldigt nyanserad. Det finns nämligen tusentals arbeten inom forskningen som visar på större platsers styrka. De får starkare arbetsmarknad, ett större utbud att välja på, de är attraktorer för en yngre befolkning, de får stordriftsfördelar och mer effektiv kunskapsöverföring och ja, de får också en rad utmaningar som mindre kommuner inte får i samma grad som exempelvis ökande bostadspriser och segregation.

Den här forskningen går inte att bortse ifrån hur mycket vi än skulle vilja. Men mitt arbete med 250 möjligheter har medfört att jag försökt lyfta att ibland kan investeringar vara nödvändiga som inte är ekonomiskt berättigade helt enkelt för att alla som betalar skatt i vårt land ska kunna förvänta sig att få en viss nivå på den offentliga servicen tillbaka.

Men för mig har de senaste årens arbete med frågor kring stad och land också gjort det väldigt tydligt att utvecklingen på mindre platser i väldigt hög grad kommer att hänga på de aktörer som bor på dessa platser. För ingen skatteförändring eller infrastruktursatsning kommer att vända på urbaniseringen. Istället behöver vi arbeta fram nya strategier för mindre platser som gör att livskvaliteten kan säkras på alla de mindre platser som många valt att flytta ifrån under lång tid – men där fortfarande många bor och tycker att just detta är den bästa platsen för dem. Det kommer krävas nya sätt att arbeta och det kommer att krävas samarbeten från alla aktörer på platsen. För politiker och tjänstemän kommer inte kunna lösa den här tuffa utmaningen själva.

Det är här 250 möjligheter kommer in. Min önskan är att konferensen ska kunna fungera som en plattform för kunskapsutbyten. Det ska vara en plats där mindre kommuners utmaningar lyfts upp och där vi får berätta om vad forskningen säger och där mindre kommuner kan lära av varandra. Men konferensen ska också vara ett sätt att föra upp en fråga som alltför ofta faller långt ner på den politiska agendan – nämligen vad som händer när skillnaderna mellan stad och land blir alltför stora. För jag tror inte att någon plats mår bra när skillnaderna mellan de som har och de som inte har blir alltför stora. Detta är anledningen till att 250 möjligheter kör i år igen och jag hoppas att vi ses den 12-13 september i Jönköping.