Om platsmarknadsföring och rankinglistor

”När en teori blir populär förlorar man äganderätten över den”. Dessa ord sa en berömd svensk professor till mig en gång. Jag hade precis förklarat hur frustrerande det är att arbeta med någon som Richard Florida, vars teorier så många hade en uppfattning om men så få hade läst. Efter det tredje avsnittet av Po Tidholms fina och ambitiösa dokumentärserie Resten av landet kommer denna tanke upp igen när programmet om och om igen lyfter att vi förespråkat platsmarknadsföring för att öka platsers attraktivitet.

Låt mig därför förtydliga att varken Richard eller jag någonsin förespråkat platsmarknadsföring som ett sätt att växa. Jag tror aldrig någon av oss någonsin ens lyft upp platsmarknadsföring som ett verktyg för att visa en plats attraktionskraft. Vi talar helt enkelt aldrig om platsmarknadsföring över huvud taget i vårt arbete. Vad vi talar om är att vissa platser har kvaliteter som är attraktiva för väldigt många människor och därför tenderar dessa platser att växa snabbare än andra. Trots det tar programmet upp att platsmarknadsföring är det som vi förespråkar. Programmet uttrycker till och med att ”platsmarknadsföring har blivit politikernas viktigaste verktyg” och att det är Richard Florida som satt det i rullning. Låt mig då återigen upprepa vad den svenske professorn sa till mig: När en teori blir populär förlorar man äganderätten över den och den plats som tror att platsmarknadsföring är lösningen har helt enkelt aldrig läst det arbete som gjorts.

Vad både jag och Florida har talat om är att de platser som lockar till sig flest invånare idag är de platser som har en stark arbetsmarknad i kombination med ett helt livsstilspaket. Det är dessa platser som lockar till sig allra flest invånare i dagens samhälle. MEN – det innebär ju inte att alla vill bo på sådana platser. Det finns en stor del av vår befolkning som mycket hellre vill bo på en mindre plats, men även på dessa platser spelar arbetsmarknad och olika typer av service och upplevelser roll men dessa platser kan naturligtvis bara erbjuda detta i mindre skala alternativt ligga på pendlingsavstånd till en större plats som erbjuder det.

Låt mig samtidigt ta upp det index vi presenterar tillsammans med Fokus varje år kallat Bäst att bo och av Tidholm kallat skönhetstävling för kommuner. Vad vi gör är att indexform presentera det som Po Tidholm visar i tre timmars dokumentär – skillnaden i förutsättningar mellan olika kommuner i landet. Att kalla det skönhetstävling tycker jag är synd, eftersom det snarare är en tydlig illustration av den urbaniseringsutveckling som pågått i decennier och som skapat helt olika förutsättningar för att verka på olika ställen (något jag tagit upp i en rad äldre bloggposter). Vi inkluderar 40+ variabler in indexet men när allt kommer till kritan skulle vi egentligen kunnat använda oss av ett enda: hur många flyttar in i relation till de som flyttar ut. Bättre sätt att mäta attraktivitet finns inte. Sedan inkluderar vi ändå en rad faktorer som forskningen lyfter som saker som skapar attraktiva platser dit många vill flytta: arbetsmarknads- och utbildningsmöjligheter, olika typer av mångfald och variation, olika former av infrastruktur osv. Sedan är det naturligtvis precis som duktiga Josefina Syssner Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. lyfter i programmet att man naturligtvis skulle kunna mäta andra saker, som tillgång till natur, föreningsliv osv. Detta är faktorer som väldigt många tycker är attraktivt – men – det tenderar inte att påverka stora flyttströmmar i landet. Om detta hade varit en avgörande faktor hade Po Tidholms program inte haft samma innehåll.

Också värt att notera vad gäller indexet – vilket inte görs i programmet – är att vi de år som vi varit med och gjort det har delat upp indexet i fyra olika grupper: storstad, stad, landsbygd och glesbygd. Dessa olika kommuner spelar helt enkelt i lite olika divisioner förutsättningsmässigt. Stockholm är med andra ord den kommun som rankas 1:a bland storstadskommuner (och ja, även i landet som helhet om vi vill jämföra alla kommuner). Men om vi istället ser på respektive grupp så finns det alltså en annan ranking. Dessutom har vi senaste året inkluderat ytterligare ett index där vi tittar på var det är bäst att bo givet boendekostnaden. I detta fall rankas Piteå som 1:a.

Indexet är alltså inte riktigt så svartvitt som programmet låter påskina och vår anledning att göra indexet är att det lyfter upp frågor om olikheter i kommuner till diskussion samt att vi genom arbetet kan tillhandahålla landets kommuner med information om hur man ligger till på samtliga inkluderande variabler, vilket innebär att kunskapen faktiskt ökar. Dessutom är indexet inte någon ”tävling” som påverkar utvecklingen. Tävlingen med stort T – kampen om invånarna – har redan pågått mellan platser ändå under mycket lång tid och satt stora spår i deras utveckling, vilket är just det Po Tidholm så förtjänstfullt visar i sin dokumentärserie. Den tudelning som vi sett mellan stad och land är Sveriges största utmaning på sikt. Den kommer sätta agendan för allt som händer framöver. Den kommer att påverka landsbygden men även staden. För inget land tjänar på att ha en markant tudelning där olika platser ställs mot varandra.

Detta är anledningen till att jag sysslar med det jag gör: försöker att få människor att förstå utvecklingen vi ser och vad vi har att förhålla oss till. Om det sedan sker genom forskningspublikationer (som ju sällan läses av någon utanför forskarsamhället), genom debattartiklar, bloggande, konferenser som 250 möjligheter Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. om mindre platsers utmaningar eller genom att vi lyfter frågan via Bäst att bo-rankingar (som vi vet kommer att få människor att lyfta frågan och diskutera utvecklingen) så är det viktigaste att landet vaknar upp och förstår vad som håller på att ske och att vi får upp frågan på den politiska agendan så snart som möjligt.