Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
Hur stor del av Sveriges befolkning bor egentligen i Stockholm?
Den frågan fick jag efter en bloggpost som visade på hur urbaniseringen utvecklats sedan 1980. Så låt oss därför lite snabbt svara på denna fråga och låt oss samtidigt titta på i vilken grad utvecklingen har ändrats sedan 1980. På de kartor som följer nedan har jag aggregerat upp befolkningen på arbetsmarknadsnivå. Det innebär att inte alla kommuner inom samma arbetsmarknadsregion har haft samma utveckling. Men jag väljer ändå att göra på detta vis eftersom det till viss del visar marknadspotentialen inom den arbetsmarknadsregion som de ligger inom (jag är också medveten om att det finns en rad sätt att definiera arbetsmarknadsregioner, men jag väljer en indelning med 81 sådana).
Vid detta tillfälle bodde 21,6 procent av Sveriges befolkning inom Stockholms arbetsmarknadsregion, dvs. ungefär en femtedel av befolkningen. Göteborg stod för 10,2 procent av befolkningen och Malmös arbetsmarknadsregion för ungefär samma procentandel. Sammantaget stod dessa tre arbetsmarknadsregioner för cirka 4 av 10 invånare i Sverige. Det innebär att övriga 78 arbetsmarknadsregioner vid detta tillfälle var hem åt ungefär 6 av 10 invånare i Sverige.
Låt oss nu ta ett hopp fram till år 2015 och se på samma siffror:
Kartbilderna ser väldigt lika ut, men proportionerna har ändrats. Nu står Stockholms arbetsmarknadsregion för 26.7 procent av Sveriges befolkning, mer än 1 av 4 bor i denna region. Göteborg och Malmö står vardera för ungefär 11,5 procent av befolkningen. Det innebär att nästan exakt hälften av landets befolkning nu bor inom en av dessa tre arbetsmarknadsregioner medan den andra hälften bor i de resterande 78 arbetsmarknadsregionerna.
Och skillnaderna blir mer synbara när vi bryter ner förändringen i procentandelar på de olika regionerna:
Allra mest ökade som sagt Stockholmsregionen som nu är hem för ytterligare 5 procent av Sveriges befolkning. De röda och orange regionerna minskade sin andel av landets befolkning mellan dessa perioder och de gula ligger ungefär kring nollan. Samtidigt ska vi komma ihåg att en liten förändring i procentandel av Sveriges befolkning kan innebära en stor procentuell förändring för en arbetsmarknadsregion som redan från början var hem åt en relativ liten andel av befolkningen. Låt oss därför ta en titt på hur stor den procentuella förändringen i andel av Sveriges befolkning som de olika regionerna hade mellan dessa båda år:
De röda regionerna tappade 35-49 procent av den andel av befolkningen som de utgjorde mellan 1980 och 2015. De orange tappade mellan 22,5 till 35,5 procent av andelen de utgjorde. Samtidigt ökade storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö med 24, 12 och 10 procent i den andel av Sveriges befolkning som de utgjorde mellan dessa båda år. Kort sagt, stora regioner blir större, små regioner blir mindre.
Att ligga inom en växande arbetsmarknadsregion är en stor fördel för kommunen, men det är samtidigt inte en garanti för att allt går åt rätt håll. Det visar bara att geografin talar för kommunen (framförallt ju närmare den ekonomiska motorn som kärnkommunen utgör man ligger) och att sannolikheten att lyckas – givet samma insats – bör vara något större.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
