Kreativa näringar och kreatörer – en dialog med Julia Sandwall

För alla som bor I Jönköping är Julia Sandwall en välkänd profil. Inte bara är hon i år utnämnd till årets Jönköpingsbo Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. för sitt engagemang i flyktingmottande – hon är också konsult och har under en tid arbetat med en förstudie (Förstudie gällande högre utbildningar i Jönköpings län med koppling till kulturella & kreativa näringar) om högre utbildning inom kreativa näringar, som presenteras i dagarna. Jag fick möjligheten att fråga Julia om den studie hon gjort.

Hur såg ditt uppdrag ut?
Mitt uppdrag började egentligen redan våren 2013, då jag fick förfrågan om att skriva förförstudien till nyss nämnda förstudie. Och ja, stundtals har jag förundrats över att det gått som en trend genom riket de senaste åren och lagts miljontals kronor på beställningar av just förförstudier och förstudier inom KKN-området (kulturella och kreativa näringar).

Våra svenskar kommuner tycks behöva både hängslen och livrem på för att veta hur- och på vad de ska satsa inom KKN-området i sina hemkommuner. Kanske har det att göra med att konst och kultur i alla tider varit annorlunda, för vissa människor främmande och skrämmande och kanske till och med provocerande(?)

Konsulter (som jag) arbetar frenetiskt med att ta fram statistik över hur många konstnärer och kreatörer som bor i kommunen eller regionen, vi letar efter kreativa företag, hjärnor som kan tänka utanför den berömda ”boxen” och vi funderar på hur kommunen ska kunna locka tillbaka de ”KKN:are” som flytt sin hemkommun för att verka i en mer attraktiv sådan osv osv.

Vad lärde du dig under arbetet?
För egen del har arbetet med förstudien varit oerhört spännande och lärorikt. Jag önskar alla den upplevelsen, att någon gång i livet få möjlighet att resa runt i sin region, intervjua intressanta människor och upptäcka nya platser och miljöer. Jag har intervjuat sextonåriga gymnasister vid länets estetprogram, ställt frågan om vad som skulle få dem att våga satsa vidare på konsten och kreativiteten, frågat dem om vad som skulle få dem att vilja flytta tillbaka till regionen efter högre studier (alternativt stanna kvar). Jag har intervjuat spännande konstnärer och kreatörer, frågat dem om hur det är att verka i regionen, frågat dem om var de skickar sina fakturor (inom eller utanför regionen) och ställt frågor om fortbildningsbehov. Jag har intervjuat chefer vid länets kulturinstitutioner och fått veta vad de efterfrågar när de nyanställer personal. Alla har fått bidra med sina erfarenheter och behov och dessa har nu destillerats till sex olika utbildningskoncept skräddarsydda för Jönköpings län.

Något som har överraskat?
Många av gymnasie- och folkhögskoleeleverna berättade att de kände stor oro för att våga satsa vidare på ett konstnärligt eller kreativt yrke. Estetisk verksamhet som obligatoriskt gymnasieämne togs bort 2011 i och med den nya gymnasiereformen GY11 och flera av de konstnärliga fakulteterna liksom folkhögskolorna berättade att de redan 2013 märkt av ett sämre elevunderlag. Detta faktum går stick i stäv med Richard Floridas forskning kring ”den kreativa klassen”, den som visar att kreativa städer och regioner skapar initiativkraft.

Förra veckan besökte jag Kulturdepartementet i Stockholm i ett annat ärende och som av en slump berättade de om en utredning som just nu pågår och som handlar om de estetiska ämnenas eventuella återinförande på gymnasiet. Det gladde mig att höra.

Det som överraskade mig i intervjuerna med länets estetelever var att flera av dem uttryckte ett behov av att få ökade kunskaper i ”konsten att leva på sin konst”. Trots ringa ålder använde de ord som projektledning, ekonomi och marknadsföring och efterfrågade ett fundament av detta för att ”våga satsa vidare” inom en högre konstnärlig utbildning. Det blev utgångspunkten i min nästa rapport, förstudien.

I förstudien berättade i stort sett alla intervjuade yrkesverksamma KKN:are om att de behövde stöttning i sitt entreprenörskap. Går vi till företagen i vår region efterfrågade dessa en plattform för att hitta kreativa och konstnärliga personer, för att kunna beställa kompetens för olika projekt och produkter. Där tror jag att de sex utbildningarna vi projekterat fram kommer att kunna bli en god lösning för detta, en arena dit man vänder sig som beställare när man är i behov av kreativa och innovativa hjärnor.

Vad tycks många missa som jobbar med de här frågorna?
Jag ser att det har skrivits väldigt många bra förstudier och utredningar inom KKN-området i Sverige de senaste åren. Tyvärr har många av dem stannat vid en förstudierapport. I processerna har många kreativa människor varit engagerade och ingjutits hopp men så småningom blivit besvikna då fantastiska projektidéer runnit ut i sanden. Min önskan är att våra regioner skapade långsiktiga och breda strategier inom KKN-området och verkligen vågade satsa framåt. Jag tror till exempel att just kreativa-, innovativa- och konstnärliga utbildningar kan vara en nyckel till framgång inom KKN-orådet för en region.

Vad skulle du vilja skicka med för lärdomar till aktörer som spelar roll för den här sektorn?
Låt inte era förstudier bara bli en dammig rapport i en bokhylla! Skapa värdefulla nätverk som kan knytas till det fortsatta arbetet. Var modiga (!) och sammanför regionala, nationella och internationella konstnärer och kreatörer med kulturinstitutioner, fakulteter, företag och sist men inte minst regionala eldsjälar. Låt dem träffa och lära känna varandra så att naturliga synergier skapas inom förstudien eller projektet.

Vad ser du som en viktig fortsättning att studera?
KKN-företagare arbetar sällan inom en enda bransch. Många är så kallade ”kombinatörer” vilket gör att KKN-områden sällan syns i statistik från t ex SCB:s yrkesregister. Detta är något jag personligen skulle vilja göra en djupdykning i.

Om du vill veta mer om Julia Sandwalls förstudie så kan du ladda ner den här.