Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
Bäst äktenskapsmarknad för unga akademiker
I nya boken Urban Express Hanna Rosins arbete studier Richard Florida
även om vi väger in faktorer som utbildning och arbetade timmar.
Vissa platser tycks ge kvinnor bättre förutsättningar än andra platser. Men det kan också finnas andra aspekter på varför vi hittar fler kvinnor i städerna. Professor Lena Edlund paper
Mot bakgrund av detta bestämde jag mig för att se efter i Sverige idag. Baserat på data från SCB för år 2013 så beräknade jag andel högutbildade kvinnor respektive andelen högutbildade män i åldrarna 25-34 år för alla svenska kommuner. Högutbildad i detta sammanhang är en individ med en högskoleexamen om minst tre år alt. en forskarexamen. Kartan nedan, gjord av min kollega Özge Öner, visar andelen högutbildade kvinnor i åldrarna 25-34 år:
Klart är att det råder mycket stora skillnader mellan svenska kommuner. I Lund har 60,8 procent av alla kvinnor i denna ålderskategori en högre utbildning. I Lomma är siffran 55,2 procent, Solna 54,3 procent och Danderyd 52,6 procent. I ytterligare 19 kommuner har över 40 procent av dessa unga kvinnor en högre utbildning. I andra ändan av skalan hittar vi Skinnskatteberg där endast 12,7 procent av de unga kvinnorna har en högre utbildning. I Filipstad är siffran 14,6 procent följt av Munkfors (15,3 procent) och Storfors (också 15,3 procent). Totalt finns de 36 kommuner i Sverige där en andel om 20 procent eller lägre av de unga kvinnorna har en högre utbildning.
När vi sedan tittar på motsvarande siffra för männen ser vi att skalan förändras väsentligt:
Visserligen ligger Lund, Solna och Danderyd fortfarande kvar i topp (60,8 procent, 54,3 procent och 52,6 procent) nu följt av Uppsala (53,0 procent). Men enbart i ytterligare 12 kommuner har mer än 40 procent av de unga männen en högre utbildning. Och när man tittar i andra ändan av skalan ser vi de dramatiska skillnaderna mellan kvinnor och män. I Grums har enbart 3,0 procent av de unga männen en högre utbildning. I Norfors är det 4,5 procent, I Storfors också 4,5 procent följt av Dorotea med 4,6 procent. I sammantaget 131(!) kommuner i Sverige har en andel om 10 procent eller lägre av de unga männen en högre utbildning från universitetet.
Och jämför vi andelen högutbildade unga kvinnor med andelen högutbildade unga män i svenska kommuner så får vi ett intressant mönster:
I samtliga svenska kommuner är det en högre andel högutbildade unga kvinnor än andel högutbildade unga män. Lägst är skillnaden i Skinnskatteberg där andelen är ungefär på samma nivå (med en kvot om 1,01). Även i Lund, Solna och Danderyd är kvoten relativt låg (runt 1,2 eller lägre). Men om vi vänder på listan och ser var det går högst andel högutbildade kvinnor i relation till andelen högutbildade män så hamnar Grums i topp, där mer än sex gånger högre andel kvinnor har en högre utbildning än männen. I Bräcke, Berg, Ånge, Vilhelmina, Överkalix, Bengtsfors och Dorotea har mer än fyra gånger högre andel av de unga kvinnorna en högre utbildning än de unga männen.
Baserat på Lena Edlunds arbete har vi alltså anledning att tro att många av kommunerna i botten på listan kan förvänta sig en minskning av andelen unga högutbildade på sikt och då speciellt unga, högutbildade kvinnor som väljer att flytta till någon av kommunerna som idag dyker upp i toppen på listan – inte bara för att en sådan flytt ger en högre inkomst, men också för att det ökar sannolikheten att träffa Mr. Right på sikt. *
*Självfallet vet vi att en mängd unga kvinnliga akademiker söker kvinnor istället för män och tvärtom. I dessa fall fungerar kartan över andel högutbildade kvinnor och kartan över andel högutbildade män alldeles utmärkt som äktenskapsmarknadsindikatorer.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.