Varför finns det ett Nobelpris?

Alfreds mor Karolina född 1803 i Stockholm, var som tidens sed bjöd den som tog hand om hemmet och barnen. Immanuel och Karolina gifte sig 1827 och med tiden fick de åtta barn, varav fyra överlevde till vuxen ålder, Robert, Ludvig, Alfred och Emil.

Till Finland och Ryssland

År 1837 flyttar Immanuel till Finland för att ett år senare dra vidare till Ryssland och S:a Petersburg. Karolina blir kvar i Sverige, men flyttar 1842 efter maken till S:a Petersburg. Där bygger Immanuel i mitten av 1800-talet upp en framgångsrik mekanisk verkstad och under Krimkriget 1853-1856 har han runt 1000 anställda. Sonen Alfred utbildar sig till kemist. I samband med freden 1856 sjunker dock lönsamheten på grund av succesivt förlorade regeringskontakter och 1859 glider företaget fadern ur händerna. Immanuel och Alfred återvänder till Stockholm samma år. Alfreds bror Ludvig övertalas av långivarna att driva företaget vidare. Det resulterar i att Ludvig efter några år lyckas skapa nya lysande uppfinningar liksom han upparbetar nya regeringskontakter och nya kontakter med ryska försvarsindustrin. År 1878 bildar Ludvig ett oljeföretag som vid tiden har en produktion på en miljard liter olja, vilket sker samtidigt som han blir pionjärer på konstruktion av tankfartyg, järnvägsvagnar och pipelines. Detta innebär att företaget blir det största i Ryssland. Tidigare levererades fotogen i träfat.

Brodern Emil och fyra medarbetare förolyckas

När Alfred med sin far återvänder till Stockholm börjar han experimentera med sprängämnen och speciellt nitroglycerin. År 1863 uppfinner han Nobels krut, en blandning av nitroglycerin och svartkrut. I september 1864 sker en olycka vid Heleneborg i Stockholm, vilken var hans försöksverkstad, då hans bror Emil endast 21 år samt fyra andra medarbetare omkommer. Trots denna fruktansvärda tragedi fortsätter Alfred att arbeta ihärdigt, vilket leder till en rad patent. Experimenten fortsätter med stor framgång. År 1864 uppfinner han tändhatten. År 1867 tar han patent på dynamiten och 1876 på spränggelatin. Det anmärkningsvärda med Alfred Nobels minne är att dynamiten som är så starkt förknippat med hans namn ändå bara var en liten del av alla hans patent. Det blev totalt 366 stycken i ett flertal länder och en del av dessa spreds över hela världen. I takt med alla patent anlade Nobel ett stort antal fabriker i Europa och Nordamerika för att på så sätt iscensätta sina patent. Detta skedde också i Sverige.

Tillverkning av kanoner och ägare till världens näst största oljebolag

På Bofors järnbruk i Karlskrona hade han en experimentverkstad som tillverkade kanoner. Han utvecklade där krut som inte gav kraftig rökutveckling. Problemet med rökutveckling var att fienden tydligt såg var kanonen var placerad och därmed avslöjade platsen. Det är vid denna tid som han som finansiär tillsammans med sina bröder Robert[1] och Ludvig[2] i Ryssland startar oljeföretaget Branobel, vilket snart blir världens andra största efter Rockefellers standard oil. Över hela Ukraina, Polen och Östeuropa samt ända bort mot östra Uralbergen har man hundratals kontor fram till 1917 då den ryska revolutionen leder till att allt beslagtas i samband av nationaliseringen.

Europas rikaste och en språkbegåvning

Alla olika företag som Alfred ägde medverkade till att han behövde resa otroligt mycket, eftersom det alltid fanns problem, både tekniska och ekonomiska, att lösa. Mot bakgrund av allt resande fick han smeknamnet ”Europas rikaste vagabond”. Alfred var även lite av ett språkgeni. Han talade fem språk flytande, svenska, ryska, engelska, franska och tyska.

Blir aktieägare i Bofors

När 1893 går mott sitt slut övertar Alfred en stor aktiepost i Bofors, värd en miljon kronor och bara en kort tid senare står han som ägare av hela koncernen. Han flyttar 1894 och köper då Björkborns herrgård i Karlskoga. Sommaren 1896 blir hans sista i Karlskoga. En kort tid därefter flyttar han till Sanremo vid Genua där han bor fram till sin död i december samma år. Han blev 63 år. Nobel gifte sig aldrig och vid död sin ägde han 93 fabriker i 20 länder. Han stod för 30 procent av alla patent i Sverige under sin tid och hade en förmögenhet på 33 miljoner. Betänk denna summa 1897!

Att testamentera sin förmögenhet likt Nobel var inte helt unikt. Flera av de stora industrialisterna under 1800-talet och 1900-talets början ville på samma sätt uppmuntra vetenskaplig forskning. Två av dessa var amerikanen John D Rockefeller 1839–1937 som gav bort sin förmögenhet till olika stiftelser som medverkade till medicinsk forskning. Även belgaren Ernest Solvay 1838-1922 testamenterade sin förmögenhet till en årligen återkommande internationell fysikkonferens. För exekutorerna var emellertid vägen till Nobelpriset inte spikrak och höll på att gå om inte.

Tacka Ragnar Sohlman för att vi har ett Nobelpris

En anställd ingenjör vid namn Ragnar Sohlman är den som Nobel fattar förtroende för. Alfred önskar att Sohlman blir den som ska förvalta och vara en av exekutorerna av Alfreds sista vilja.[3] När Sohlman får ett telegram att Nobel fått ett slaganfall reser han omedelbart till Sanremo, men han kommer för sent. Nobel var redan död den 10 december. Det datum som senare har blivit Nobeldagen. Den andre exekutorn är Rudolf Liljekvist, en av Nobels affärsbekanta. Det är dock Sohlman som initialt får den ledande rollen i det svåra arbetet att förvalta testamentet. Efter några dagar får Sohlman vetskap om testamentets innehåll och han får en chock. Hur ska han kunna genomföra Nobels sista önskan?

Ett svek mot Sverige

I början av 1897 är innehållet i testamentet allmänt känt. Sensationen var ett faktum.[4] Nobels sista önskan var att en stiftelse skulle grundas som skulle förvalta hans enorma förmögenhet på 33 miljoner. Idag motsvarar det 2 miljarder kronor. Räntan på pengarna skulle årligen delas ut till personer som föregående år gjort mest nytta åt mänskligheten. Eller som det står: ”en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”.

Vid denna tid bestod upprördheten av att vem som helst i världen kunde få detta pris, man likaväl som kvinna. Att betänka är att denna tid var nationalismens tidevarv och att då inte låta detta pris enbart vara förbehållet svenskar var ett svek. Nobel ville att det skulle ”tilldelas den förtjänstfullaste utan ringaste avseende därpå om svensk eller utlänning, man eller kvinna”.

Släktingarna var det största hotet

Det första problemet som uppstod var att utröna om Alfred Nobel var skriven i Frankrike eller Sverige. Löd hans testamente och därmed förmögenhet under fransk eller svensk lag? Några av Nobels syskonbarn försökte få testamentet ogiltigförklarat av franska myndigheter och domstolar. Nobel hade trots allt bott 27 år i Paris och ägde också fastigheten han bott i. Efter 1890 hade han ömsom bott i Italien och ömsom Sverige

Under tiden som detta utreddes tog Sohlman saken bokstavligen i egna händer och med en laddad revolver på ”kassakistan” förde han Nobels värdepapper från banken i Paris till Sverige. I dagens penningvärde motsvarar det flera hundra miljoner. Med hjälp av en svensk konsul i Paris hade de packats i en mängd paket och sänts till Sverige.

När detta var gjort berättade konsuln för släktingarna att ”pengarna” nu fanns i Sverige och att franska myndigheter och domstolar därmed inte skulle kunna bestämma över arvet. Detta var dock bara början på tvisten. Räddningen blev häradsrätten i Karlskoga.

Utan häradsrätten i Karlskoga – inget Nobelpris

Sohlman och Liljekvist anlitar nu advokaten Carl Lindhagen som snabbt kommer fram till att testamentet först måste registreras i svensk domstol för att vara giltigt. Platsen för det blir Karlskoga häradsrätt. Frågan hade först gått till Stockholms rådhusrätt som i sin tur lämnat ärendet vidare till Karlskoga häradsrätt. Den 13 februari 1897 äger förhandlingarna rum och till släktingars stora chock beslutar häradsrätten att Alfred Nobels boende varit Karlskoga och därför ska testamentet registreras där. Striden är emellertid inte över. Två falanger bildas. Ludvig Nobels barn hade under ledning av Emanuel redan från början tagit tydlig ställning för sin farbror Alfreds testamente, även om det innebär att de inte skulle ärva honom. De anser att de har tillräckligt med pengar. Den andra falangen består av Roberts barn. Till dessa ansluter sig de filipstadsfödda bröderna Hjalmar och Åke Sjögren. De anlitade bland annat en advokatbyrå i Göteborg.

Alla vet att enda möjligheten att få testamentet upphävt är att bouppteckningen ska ske i Frankrike. Den franska lagen var på denna punkten tydlig och dessutom hade aldrig Alfreds formulering av testamentet kunnat bli godkänt i Frankrike. Dramat fortsatte. Efter en lång segsliten process löstes tvisten genom att huvudmannen för den ryska grenen som representerades av Emanuel Nobel, förhandlade fram en förlikning. Den svenska grenen fick cirka sex procent av Alfred Nobels förmögenhet. Parallellt under denna tvist arbetar Ragnar Sohlman, Rudolf Liljekvist och Carl Lindhagen med att grunda och iscensätta Nobelprisets utformning.

Nobelstiftelsen grundas

Från januari till april 1899 hölls tjugo sammanträden, vilket till slut resulterar i att man kan enas kring Nobelstiftelsens grundstadgar. Slutligen kan Kungl. Maj:t Oskar II underteckna stadgarna i juni 1900 och den första nobelprisutdelningen sker därefter på Kungliga musikaliska akademien i Stockholm 1901 och fredspriset utdelas i Oslo samma år.

Nobelpriset

Nobeldagen är alltid den 10 december på Nobels dödsdag. Priset delas ut inom områdena fysik, kemi, medicin/fysiologi, litteratur och fredsarbete. Fram till 1905 var Sverige och Norge i union med varandra. Nobel hade uttryckligen en sista önskan att fredspriset skulle delas ut i Norge och Oslo.[5] Han ville att Stortinget skulle utse ett utskott på fem personer som utsåg fredspristagare. Det första fredspriset 1901 tilldelades Henri Dunant (Röda korsets grundare)[6] och Frédéric Passy (Franska fredsföreningen). Unionsupplösningen 1905 gjorde att Nobels fredspris även i fortsättning kom att utdelas i Oslo.[7] Fredspriset och dess mottagare är ibland ett pris som kan vara ”laddat” och ”omstritt”. Till skillnad från de andra pristagarna är fredspriset mer av politisk natur. Genom historien finns flera exempel. Carl von Ossietzky fick priset 1935. Han förvägrades att lämna koncentrationslägret i Tyskland för att motta priset. År 1936 förbjöd den Nazistiska regimen alla tyskar att ta emot Nobelpriset. Till skillnad från övriga priser kan även organisationer motta fredspriset.

Senare har utmärkelsen inom ekonomi som instiftades av Sveriges Riksbank tillkommit. Första gången det utdelades var 1969. Även om det inte är ett officiellt Nobelpris är Nobelkommittén ansvarig för tillkännagivandet och även detta utdelande sker den 10 december. Officiellt heter det Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne.

Varje pristagare erhåller en guldmedalj, ett diplom och en summa på 10 miljoner kronor (år 2022). Prissumman har varierat beroende på Nobelstiftelsens inkomster över året. År 1901 var den drygt 150 000 kronor, men som i början av 2010-talet var summan cirka åtta miljoner kronor.

Sedan 1901 har Nobelpriset delats ut 595 gånger till 947 pristagare. Eftersom vissa har tilldelats priset två gånger är det totalt 916 individer och 24 organisationer som har mottagit ett Nobelpriset.

Idag kan inte någon erhålla priset postumt med undantag ifall någon skulle tillerkännas priset, men avlida innan prisutdelningen. Två gånger innan denna regel infördes har det tilldelats postumt. Dessa pristagare var Erik Axel Karlfeldt och Dag Hammarskiöld. Priset får inte heller tilldelas fler än tre personer inom samma område.

Pristagarna tillkännages alltid mellan den första till tionde oktober. Kungliga vetenskapsakademin utser priset i fysik och kemi. Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet utser vinnaren i medicin/fysiologi. Svenska akademin är den som utser pristagaren i litteratur. Fredspriset utses och utdelas av den norska Nobelkommittén. De består av fem ledamöter och är utsedda av Stortinget, allt enligt Nobels sista önskan. Prisutdelningen sker i Rådhuset i Oslo 10 december. Samma dag som i Sverige.

Varje pristagare ska ge en offentlig föreläsning som vanligtvis sker under Nobelveckan. Pristagaren är skyldig att ge denna föreläsning inom sex månader. Den som har rekordet i detta är Theodore Roosevelt som fick fredspriset 1906, men som höll sin föreläsning först 1910.

Två personer har vägrat att ta emot priset och prispengarna. Jean-Paul Sartre avböjde litteraturpriset 1964 och Le Duc Tho vägrade motta fredspriset som han delade med Henry Kissinger 1973. Le Duc Tho som var chefsförhandlare för Nordvietnam 1970–1973 vid de så kallade rundabordssamtalen i Paris var den som kom överens om ett vapenstillestånd. På grund av att kriget på nytt bröt ut vägrade han motta priset och menade att motparten brutit mot vapenvilan. Han ville därmed inte dela priset med Henry Kissinger.[8]

Av svenskarna var Svante Arrhenius den förste som fick priset i kemi 1903. I år 2022 står Svante Pääbo på podiet för att motta medicinpriset. Av de 33 svenskar som fått Nobelpriset har 30 varit födda i Sverige.

Hade Alfred Nobel sett Nobelprisutdelningen idag med dess organisation, hade han varit otroligt nöjd. Testamentet förändrade han flertalet gånger men det blev till slut som han önskade. Även om släktingarna ärvde, var det en av hans uppfattningar att man skulle tjäna ihop sina egna pengar och inte ärva ansenliga summor. Risken fanns och finns att den egna inneboende drivkraften, att vilja kämpa och uppnå något i livet annars försvinner.

---

[1] Död 1896, 67 år gammal.

[2] Död 1888, 56 år gammal.

[3] Ragnar Sohlman 1870–1948. Född i Stockholm. Studerade på KTH. Blev 1890 civilingenjör med inriktning på kemi. Mellan åren 1890–93 vistades och arbetade Sohlman i USA. År 1893 hade han fått ansvaret att bygga upp det nya laboratoriet på Björkborn.

[4] Testamentet öppnades 30 december 1896

[5] Det har framförts tankar varför Nobel ville att Norge skulle dela ut fredspriset. Möjligen ansåg han att norska politiker var mer inriktade på fredsfrågor än svenska politiker.

[6] Internationella rödakorskommittén har erhållit fredspriset tre gånger. Åren 1917, 1944 och 1963.

[7] Utdelningen av fredspriset gjordes inte 1939–1943 på grund av andra världskriget och ockupationen av Norge.

[8] Ett annat exempel på ifrågasättande är vinnaren 2012 och Europeiska unionen (EU).