Hur vinner man ett val?

I Regeringsformens första paragraf står det att "All offentlig makt i Sverige utgår från folket". Ordet demokrati är något som vi gärna använder vid argumentation när vi vill framföra ett politiskt korrekt budskap. Men vad är demokrati? Är det en för alltid fastslagen term med oförändrad innebörd? Knappast! Begreppet demokrati är i ständig förändring och kommer så alltid att vara. Demokrati betyder folkstyre och det är därmed berättigat att fråga vad är det för ”folk” som styr? Om vi utgår från ordet styra krävs det rösträtt för att få styra, något som har förändrats enormt de senaste dryga hundra åren.

Enligt 1866 års riksdagsordning var manliga medborgare över 21 år med en årsinkomst på minst 800 riksdaler eller en förmögenhet taxerad till minst 1000 riksdaler, och som aldrig varit straffade eller försörjda av samhället, de enda som hade rösträtt. Det innebar i praktiken att enbart sex procent av befolkningen i Sverige gavs möjlighet att rösta i riksdagsvalen. Vid valet 1920 hade 20,4 procent rösträtt och 1921 54,3 procent. År 1921 fick kvinnor rösta för första gången och 47,2 procent av de röstberättigade kvinnorna deltog.

Bland männen var valdeltagandet 62 procent Totalt var det mer kvinnor än män som röstade. Förklaringen är att det fanns fler antal röstberättigade kvinnor än män i åldern över 23 år.[1] Högsta valdeltagandet någonsin var vid riksdagsvalet 1976 då 91,8 procent röstade. År 2018 deltog 87,2 procent. Sverige har ett högt valdeltagande jämfört med andra EUländer, vilka har ett snitt på 67 procent deltagande.[2]

Kvinnlig rösträtt - Sverige sent på bollen

Det är således inte mer än 101 år sedan som kvinnor fick rösträtt i Sverige och då var Sverige långt ifrån först. Först i världen var Nya Zeeland och 1893. Därefter följde Australien 1902, Finland 1906, Danmark och Norge 1913 och Kanada 1917. Efter första världskriget 1918 kom en rad länder att införa kvinnlig rösträtt så som Österrike, Estland, Georgien, Tyskland, Ungern, Irland, Kirgizistan, Lettland, Polen, Ryssland och Storbritannien. Sist ut i Europa var Schweiz 1971, Portugal 1976 och Lichtenstein 1984. I Europa är det endast Vatikanstaten som inte har kvinnlig rösträtt. Sist ut med kvinnlig rösträtt utanför Europa var Saudiarabien 2015. Detta innebär dock inte att kvinnlig rösträtt per automatik leder till en rusning till vallokalerna. Kulturella hinder, social press och till och med hot och våld gör att kvinnor drar sig för att rösta. I Saudiarabien röstade exempelvis färre än 10 procent i det senaste valet.

Full demokrati först 1989

Det var inte bara kvinnor som var begränsade till valurnorna. Även i Sverige hade män begränsad rösträtt. Om man inte hade gjort värnplikt fick man inte rösta. Obetald skatt, konkurs, om man satt eller hade suttit i fängelse och om man gick på socialbidrag (fattigvård) var andra orsaker. Fullt ut kan sägas att 1989 var ett slutår för de flesta hinder.[3] Då försvann hindret att få rösta om man stod under förmyndare. Innehållet i begreppet demokrati är med andra ord högst föränderligt. Politik handlar om att forma samhället enligt en ideologi och frågan är då vad politiska partier har framfört i sina valkampanjer för att locka väljare under åren? Hur ser det ut i årets valrörelse? Går det att finna paralleller från tidigare valkampanjer till valet i år?

Vad är en valkampanj?

En kanske idag gammal definition på valkampanj, men fortfarande välformulerad sådan är sociologen Jarko Cerhas ”valkampanjer är allt från masskommunikation till privata gräl”.[4] Valkampanjer har inga frizoner utan bedrivs idag av partierna så väl i det offentliga rummet som i det privata med hjälp av massmedia och sociala medier. Hur och vad har man inom svensk politik och det demokratiska rummet agiterat för från 1866 i valkampanjer?

Några artiklar i tidningarna, det var allt

Mellan 1866 och 2018 har Sverige haft 50 valrörelser. År 1866 är en milstolpe i svensk politik. Efter en lång och segsliten debatt röstade samtliga riksdagstånd för en tvåkammarriksdag. Den gamla ståndsriksdagen gick i graven och Sverige fick tvåkammarriksdag.

I det första valet 1866, kallat premiärvalet, fanns ingen större partibildning inblandad och någon nationell valrörelse var det inte frågan om. Kampanjerna, om det går att kalla dessa så, bedrevs genom att kandidaterna skrev några enstaka debattartiklar i lokalpressen. Några offentliga framträdanden förekom inte.

Folkmöten tar form - utseende och vältalighet framhålls

I 1869 års val höjdes röster för ett folkligt deltagande i syfte att bredda samhällets demokratisering och där nyliberalerna gick i bräschen. För att möjliggöra detta iscensattes folkmöten ute i landet och hundratals möten hölls under valåret. Utseende och vältalighet hade uppenbarligen betydelse. Lantmannapartiets ledare Carl Ifvarsson blev inbjuden när partimedlemmen och godsägaren C G Indebetou ville ha draghjälp i sin lokala valkampanj. Dock insåg Indebetou snabbt att partiledaren varken hade ”något imponerande i sitt utseende eller sätt att tala”.[5] Därmed blev Sveriges första partiledarframträdande inte av på grund av en oattraktiv partiledare.

Första partiledartalet i en valrörelse

Under valet 1875 höll partiledaren Ifvarsson dock ett tal i hembygden där han talade sig varm för ett utbyggt försvar. Det blev startskottet för det första partiledartalet i svensk politik. Talet uppmärksammades och trycktes i storstadstidningarna.

Dörrknackning och reklam

Under andra kammarvalen 1881 och 1884 fick intresseorganisationerna och därmed folkrörelserna sitt genombrott. Radikal litteratur och debatt engagerade nu en bred befolkning genom dessa rörelser. I valkampanjen 1884 förekom dörrknackning, jakt på röstskolkare och reklam på hästdroskor. En politisk redaktör tyckte att man gick ”amerikanskt tillväga.” Att de valda riksdagsmännen skrev i tidningarna var under 1880-talets valkampanjer mycket vanligt. Valet 1881 har kallats bondevalet, eftersom bönderna för första och enda gången fick egen majoritet i andra kammaren.

Från personval till ideologival

Fram till 1905 dominerades politiken av fyra huvudfrågor; tullfrågan, rösträttens utvidgning, unionspolitiken och försvarsfrågan. Debattens vågor gick högst om tullfrågan, en fråga som bröt den gamla skiljelinjen mellan bönder och herrar. Personvalens tid var delvis förbi och tre ideologier var nu klart framträdande i intensiva debatter; socialism, liberalism och konservatism. Socialismen blev den ideologi som stod för en mer aktionsinriktad framställning i valkampanjerna. Vid valet 1887 kom genombrottet med broschyrer och flygblad i samband med valkampanjen då runt 600 000 trycktes och distribuerades.

”Det är en skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.”

Det första rösträtts valet 1899 präglades av hårda valdebatter. Under de närmaste åren kom dikten ”Medborgarsång” att citeras flitigt med de berömda orden, ”Det är en skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.” Strofen blev rösträttsförspråkarnas verkliga kampsång fram till att allmän rösträtt blev en verklighet. Hjalmar Branting blev den första som regelbundet deltog i utåtriktade valkampanjer och agiterade i valfrågan. Inför valet 1902 var han den enda som bedrev en aktiv valrörelse och där han på ett möte i Stockholm talade inför 10 000 åhörare.

Ungdomsförbundens tid

I valdebatten 1905 kom socialdemokratiska ungdomsförbundet att för första gången engagera sig i valet. Namn som Per Albin Hansson, Zäta Höglund, Gustav Möller och Fredrik Ström tog del i det politiska arbetet. Flera andra ungdomsförbund skulle följa efter.

Fasta datum, skärmar och röda bilar

I valet 1911 fanns tydliga tidsregler vad det gällde vallokalernas öppettider, klockan 09-14 och 14-20 på landet och 17-21 i städerna. Tidigare hade olika datum och tider gällt, vilket hade äventyrat valsäkerheten. Det skulle också finnas skärmar där väljarna tryggt kunde lägga röstsedlarna i kuvert. Under valet hade socialdemokraternas ungdomsförbund kommit på den fiffiga idén att införskaffa röda bilar som kända partiföreträdare kunde färdas i mellan valmötena. Bilarna tilldrog sig ett gigantiskt intresse. Högern anammade konceptet och lackerade blå bilar, men uppmärksamheten blev inte så stor för dessa som för de röda.

Massmötenas genombrott

Valrörelsen 1911 var även massmötenas genombrott. Socialdemokraterna noterade under valkampanjen hela 2 600 möten och högern 2 400. I och med detta val hade partierna därmed stärkt taget om valkampanjerna. De stora valfrågorna detta år var försvaret, konstitutionen, nykterheten och socialpolitiken.

Bondetågsvalet 1914 – hat och hot mot politiker

I februari 1914 samlades 30 000 bönder för att visa kung Gustav V sitt stöd för ett starkt försvar. En insamling till en stark svensk marin hade påbörjats 1912. Kungens senare välkända borggårdstal ledde till en regeringskris där resultatet blev att statministern Karl Staaf och dess ministär avgick. Den följande valkampanjen blev hätsk och frågan är om det senare har funnits en så aggressiv valrörelse som denna. Det var två frågor som gällde i valet för eller emot ett starkt försvar och för eller emot en stark monarki. Försvarsfrågan bottnade också i Svens Hedins ”broschyr” där ett Sverige beskrevs som ett land ockuperat av Ryssland. Hatkampanjen var som starkast mot Karl Staaf och han anklagades för att sälja ut Sverige till Ryssland. Detta skedde på offentliga platser, men han hotades också i sitt hem. Valet blev rekordstort och lockade 70 procent av väljarna. Av de ”nytillkomna väljarna” ställde sig majoriteten bakom ett starkare försvar och fortsatt stark kungamakt.

Kvinnor får rösträtt

Under hösten 1918 föll det tyska kejsardömet och Europa såg ut att stå inför en revolution. Under våren 1919 fullföljdes därför utökandet av demokratiseringen och fler väljare genom att kvinnor fick rösträtt. Debatten inför 1920 års val handlade därför om ja eller nej till socialism. I denna valkampanj var tidningarna viktigast för de politiska partierna. Aldrig förr har det funnits så många tidningar som runt 1920, drygt 230 stycken i Sverige. Samtliga partier hade sin pressorgan. Annars var valmöten den största kanalen. Under valet 1921 hölls inte mindre än 10 000 möten runt om i landet.

Kvinnor får rösträtt – dagstidningar spelar roll

Under hösten 1918 föll det tyska kejsardömet och Europa såg ut att stå inför en revolution. Under våren 1919 fullföljdes därför utökandet av demokratiseringen och det blev fler väljare genom att kvinnor fick rösträtt. Debatten inför 1920 års val handlade därför om ja eller nej till socialism. I denna valkampanj var tidningarna det viktigaste forumet för de politiska partierna. Aldrig förr hade det funnits så många dagstidningar i Sverige som runt 1920, drygt 230 stycken. Samtliga partier hade sina pressorgan. I övrigt var valmöten den största kanalen att nå ut med. Under valet 1921 hölls inte mindre än 10 000 möten runt om i landet.

Aldrig mer krig – Vad ska vi ha ett försvar till?

Efter andra världskriget och bildandet av NF, var optimismen om en fredligare värld stor. Valet 1924 kom att präglas av upp- eller nedrustning. Politiska företrädare för nedrustning var på offensiven. De kan sägas var de som vann och resultatet av den politiska debatten blev att försvarsbudgeten minskade från 184 miljoner per år till 107 miljoner. Nitton regementen lades ner och endast tre fjärdedelar av varje årsklass blev inkallade till fem månaders värnplikt. Även en lag om samvetsömmas värnplikt infördes. Redan årtiondet senare kom nedrustningen på skam och 1939 stod man inför ett ännu världskrig, värre än det första.

Radion i valkampanjens tjänst i mitten av 1920-talet

Under 1924 års val började man att använda rundradion som politiskt medel i Stockholm. År 1925 bildades Radiotjänst och partiföreträdare var snabba att haka på det nya mediet. I etern hördes Arvid Lindman, Carl Gustaf Ekman, Per Albin Hansson och Ivan Bratt. Ytterligare en kutym tog form 1924 när Arvid Lindman som en ”vanlig” person på valdagen delade ut valsedlar utanför röstningslokalerna. Något som därefter alla andra partiföreträdare snabbt tog efter.

Politikerförakt och ointresse

Sammantaget ska man dock notera att valtröttheten samt ett stort missnöje över partipolitiken blev ett verkligt demokratihot under första halvan av 1920-talet. Partisplittringar förekom så väl på vänster- som högerkanten, vilket inte stärkte tilliten till partipolitiken.

”En var som röstar på arbetarpartiet röstar för Moskva”

Valet 1928 kom att kallas kosackvalet. Citatet ovan lät nationella ungdomsförbundet mynta och tryckte upp på affischer i en upplaga om 50 000. Man menade att hotet kom från öster och gällde kommunism och Sovjetunionen. Per Albin Hansson skulle under resten av sitt liv ständigt återkomma till denna kampanj som han kallade högerns hets- och skrämselpropaganda. Valet blev framför allt en framgång för Högern som vann åtta nya mandat.

Högtalarbilar, valfilmer, flygreklam och dörrknackning

Under valet 1928 började högtalarbilar användas i valkampanjen. Partierna körde runt och ropade ut sitt budskap genom partiföreträdarna i passagerasätet. Även valfilmer såg dagens ljus detta år på biografer över hela landet. Valfilmerna blev, liksom de tidigare röda bilarna varit, en stor framgång långt in på 1950-talet. Valkampanjer genom flyget blev också en stor framgång där exempelvis Arvid Lindman gjorde en mycket uppmärksammad flygturné till Norrland. Ungdomsförbunden genomförde omfattande dörrknackningskampanjer där de flesta hushåll i landet fick besök. I slutet av 1920-talet var därmed personliga besök, högtalarbilar, massmöten, användandet av press, broschyrer, radio, och bio fullt ut etablerat och nådde alla väljare. Följden blev att partiledarna från nu och framåt tog plats i frontlinjen som de tidigare aldrig hade gjort. Här gällde det att vara attraktiv för väljarna både till det yttre och det inre.

Politikerskandaler och Kreugerkraschen

Valåret 1932 betraktas som ett krisår. Världsdepressionen i spåren av börskraschen. Arbetslöshet, konkurser, prisfall och våldsamma konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare varav Ådalen 1931 blev sinnebilden för en mycket tragisk utgång av en konflikt. Till råga på allt kantades valet av politikerskandaler som när statsminister Ekman tvingades avgå på grund av inblandning i Kreugerkraschen. Även övriga partier och dess medlemmar drogs in i kraschen som kan liknas vid ett kollektivt trauma för hela Sverige.

Inga partiledare välkomna i etern

Under valkampanjen användes radion fullt ut, men Radiotjänst beslutade om vem som skulle medverka i partidebatten i och de valde inte några partiledare utan andra som de tyckte var mycket mer vältaliga politiker. Sillénkommunisterna fick inte tala i radio, vilket motiverades med att de inte var representerade i riksdagen. Vid den här tiden hade de flesta svenskar radiolicens så många nåddes av politikerna genom etern. I övrigt följde man de från 1928 uppgjorda kanalerna för att nå väljarna, men Socialdemokraterna gick ännu längre och höll kvartersmöten i de flesta av Sveriges stadsdelar. På landet höll man ”friluftsmöten”. Arvid Lindman slog vid tiden svenskt rekord genom att hinna med över 90 möten från Norrland ända till Skåne. Allt möjliggjordes genom flyget. Valets stora vinnare var Socialdemokraterna som tillsammans med Bondeförbundet (Centern) tog väljare från Högern. Framförallt förlorade Högern landsbygdsväljare.

Begreppet landsfader föds – Per Albinvalet och det första personcentrerade valet

Valet 1936 präglades av nostalgiska tillbakablickar och en från oppositionen starkt kritiserad historieskrivning av Socialdemokraterna. Per Albin Hansson målades upp som en landsfader i valkampanjen där han och partiet tagit Sverige ur en enorm kris. Oppositionen var inte tyst och argumenterade högljutt över att landets ekonomi inte alls var så lysande som det framhölls och att dessutom de andra partierna hade varit med och hjälpt till att få Sverige på fötter. Detta framhölls både från vänster och höger håll. Under detta val etablerades ett fempartisystem som kom att prägla svensk politik långt fram i tiden. I valet fick partiledarna för första gången komma till tals i etern. Ordningen var 15 minuters inledning och sedan sju minuters replikrunda vardera i de olika sakfrågorna. Socialdemokraterna blev de stora vinnarna i valet medan Högern backade under Gösta Bagges ledning.

Andra världskriget – mottot att regeringen inte får splittras

I december 1939 bildades en samlingsregering, men partival hölls inte förrän på hösten 1940. Dock tonades det mesta ner i form av valkampanj. Enigheten framkom bäst genom spridningen av den valaffisch som saknade partitillhörighet och löd; ”En fast kurs med folkets förtroende”. Valdeltagandet var 70 procent och därmed det näst högsta någonsin.

Pengar till pensionärer och barnfamiljer

Under valet 1944 anades tendenser till att kriget någonstans i närtid höll på att ta slut. Nu skulle det blickas mot framtiden och socialpolitik och ekonomipolitik stod i centrum. Satsningar skulle göras på pensionärer och barnfamiljer. Ideologiskt fanns tvistefrågor om hur mycket staten skulle blanda sig i framtidens ekonomi. Till dessa tvistefrågor utgjorde jordbrukspolitiken en central del. Ett ytterligare grepp i valkampanjen var att Socialdemokraterna nu började annonsera i veckotidningar. Jakten på nya väljare intensifierades. Den nya medelklassen måste infångas. Under detta val föddes också begreppet presskonferenser som idag i det närmaste är vardagsmat för massmedia. År 1942 hade Gallupundersökningsbegreppet fötts och det blev ytterligare något nytt i svensk valrörelse.

”En attentatsman” i Sveriges riksdag. Debatten blir hätskare och hätskare

Valrörelserna efter 1944 präglades av partimotsättningar om statens roll i samhället. Men även dagspolitiska frågor höjde debattklimatet. Personangreppen ökade och blev alltmer hektiska. Finansminister Ernst Wigforss framställdes som en attentatsman mot Sveriges näringsliv. Under skattedebatterna 1947 beskrevs han som Sveriges mest hatade man. Den nytillträdde Tage Erlander utmålades som en inkompetent medelmåtta. Samma betyg gavs till utrikesminister Östen Undén och försvarsminister Allan Vougt.

Tiden efter andra världskriget framstod Folkpartiet som Socialdemokraternas huvudmotståndare medan Bondeförbundet placerade sig i mittenposition. Högern fick inte då den uppmärksamhet som de senare fick. Retoriken från Högern och Folkpartiet gentemot Socialdemokraterna handlade om hur mycket kommunisterna hade inflytande eller inte på partiet. Paralleller kanske kan göras till dagens relation mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Partiledardebatten kom efter kriget att få en stor påverkan på valresultatet. Redan 1946 uppgav hela 69 procent att de noga följt den avslutande partiledardebatten. Kanske mest uppseendeväckande var ändå partiledardebatten mellan Tage Erlander och Bertil Ohlin i Vasaparken 1948, vilken samlade 50 000 åhörare.

Valkampanjen 1952 och därefter kom mestadels att handla om den ekonomiska politiken. Dock präglades de första åren av 50-talet av nedskjutningen av Catalinaplanet samt av kommunistsympatisören Fritiof Enbom som dömdes för spioneri och fick livstids fängelse. I båda fallen var kritiken från oppositionen hård och man gick så långt att man krävde utrikesminister Östen Undéns avgång.

Skattesänkningars årtionde. Politikerna gör TV debut och valvaka införs

Under valet 1956 blev skattesänkningarna huvudfrågan och den stora skiljelinjen mellan blocken. Därtill kom pensionsfrågan, hur mycket skulle pensionärerna få i höjning? I partiledardebatten gjorde också TV debut som media under detta val där ett nytt begrepp introducerades – valvaka.

TV och valkampanjer 1960 0ch 1964

Valet 1960 kan kallas ett TVval. Fyra av tio vuxna ägde en TV och om man inte ägde en sådan hade nästan alla tillgång till någon bekants TV. Politikerna var inte sena att utnyttja detta media. Sammanlagt förekom 12 program om valet. Undersökningar visade att 89 procent tittade på dessa. Intresset märktes också i valdeltagandet där hela 86 procent röstade. Debatten handlade om en tillfällig skatt som kallades OMS. Den andra stora frågan var ATP-reformen och den tredje var regeringsfrågan. Socialdemokraterna hävdade att borgerligheten var splittrad och ett dåligt regeringsalternativ medan de borgerliga å sin sida hävdade att Socialdemokraterna stödde sig på kommunisterna och därmed var ytterst opålitliga. Detta år gjorde Högern en chockartad valförlust. Även Kommunisterna fick i kommunalvalet två år senare ett dåligt resultat och en kort tid senare meddelade partiledare Hilding Hagberg sin avgång. År 1964 debatterades på partikongressen huruvida man skulle frigöra sig från Moskva. Samma år bildades Kristen demokratisk samling. Grunden för bildandet var ett nytt förslag på minskad kristendomsundervisning och att kristendomskunskap skulle byta namn till religionskunskap.

Valkampanjerna 1968 och 1985

Socialdemokraterna bestämde under partikongressen 1967 en ny och mer radikal näringslivspolitik med betoning på trygghets- och jämlikhetsfrågor. I de borgerliga leden byttes partiledarna ut och man hoppades därmed på en föryngring. Bland Folkpartiet och Centern talades det också om mittsammanverkan och sammanslagning. Det som fick stor påverkan på valrörelsen var Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien. Socialdemokraterna och de borgerliga ville slå vakt om demokratin gentemot kommunismen och Sovjetunionen. Tage Erlander hade möte i Folkets Park i Malmö, vilket samlade 35 000 människor. Valet blev en enorm framgång för Socialdemokraterna. Över 50 procent hade röstat på partiet. För första gången sedan 1940 hade partiet egen majoritet. Valdeltagandet med 89,3 procent var rekordstort. De stora förlorarna var folkpartisterna och kommunisterna.

Enkammarvalet 1970 – Ledarskifte efter 23 år

År 1969 efterträdde Olof Palme Tage Erlander som suttit 23 år vid makten. Palmes huvudmotståndare blev Gunnar Hedlund. Enkammarriksdagen innebar direktval riksdagen. Valfrågorna 1970 gällde ekonomin, prisstegringar, sysselsättningen och skatterna. Förlusten blev stor för Socialdemokraterna och den största sedan andrakammarvalet 1944. Valets stora segrare blev Centerpartiet med Gunnar Hedlund och Folkpartiet under Gunnar Heléns ledning. Moderata samlingspartiet gjorde ytterligare ett förlustval.

Valet 1973 - Enighet vinner framgång

Detta år talade Olof Palme i Almedalen som därefter kom att bli betraktat som en uppstart på valrörelsen. I valet 1973 stod det borgerliga blocket mer enat än någonsin kring regeringsmakten och det blev ett jämnt val. Socialdemokraterna fick 43,6 procent och räddade regeringsmakten tack vare VPK och deras 5,3 procent, men ett maktskifte stod för dörren.

Efter 44 år ett historiskt maktskifte – Han vann folkets sympatier

Vid valet 1976 kom så maktskiftet. De borgerliga vann valet efter 44 års dominans av Socialdemokraterna. Varför maktskiftet kan man fråga sig? De viktigaste orsakerna var sympati samt förlorat förtroende. I Scandinavium drabbade Olof Palme och Torbjörn Fälldin samman och allmänhetens svar belyser vad som gör att en politiker vinner en debatt. Palme vann på överlägsen debatteknik, men Fälldin vann folkets sympati. Men det var inte enbart sympati det handlade om utan även förlorat förtroende för politiker. De uppmärksammade fallen var:

1. Transportarbetarbasen Hans Ericssons semester till Kanarieöarna trots pågående turistbojkott.
2. Regeringens inbladning i en olaglig registrering i Göteborg kallad sjukhusspionen
3. Penningtransaktion till finska socialdemokrater, vilket upptäcktes på Arlanda och blev till valutasmuggling
4. Gunnar Sträng och LOekonomen Anna Hedborg avslöjades med att ha gjort stora tveksamma skatteavdrag.
5. Ingmar Bergman beslöt att lämna Sverige på grund av den höga skatten
6. Astrid Lindgren tog strid med sagan om Pomperipossa, vilket verkligen slog an i den svenska folksjälen.
7. Därtill de borgerligas motkampanj mot Socialdemokraternas förslag om löntagarfonder

Fram till 1976 fanns 350 ledamöter i riksdagen, vilket ändrades vid 1976-77 års riksmöte så att kammaren därefter har 349 ledamöter.

Spektaklet i Almedalen

Valåret 1979 blev betydligt lugnare än 1976. I fokus stod samhällsekonomin, skatterna och ungdomsarbetslösheten. I Almedalen intog samtliga partiledare talarstolen utom Torbjörn Fälldin som kallade det för ”spektaklet i Almedalen”. Vid valet 1979 kunde efter flera talmansturer Regeringen Fälldin sitta kvar. Det blev en koalitionsregering bestående av Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna. Denna trepartiregering sprack i maj 1981 på frågan om marginalskatterna. Fälldin fick bilda en ny regering (III:e) som bestod av Centerpartiet och Folkpartiet som tillträdde maj 1981 och avgick i oktober samma år efter riksdagsvalet.

Ett nytt parti i riksdagen och löntagarfonder

Vid valet 1982 kom ett nytt parti in i riksdagen, Miljöpartiet. Valet präglades i övrigt mest av löntagarfondernas vara eller icke vara. Det som förändrades under detta val var annars massmedias inflytande och betydelse på valrörelsen. Massmedia, intresseorganisationer och myndigheter ville vara med och påverka och gjorde så också. År 1982 medverkade samtliga partiledare i Almedalen. Vid valet 1982 fick Sverige återigen en Socialdemokratisk regering för första gången sedan 1976.

Westerbergeffekten

Valet 1985 innebar inga förändringar kring maktskiftet, eftersom Socialdemokraterna behöll makten. Folkpartiet ökade från 6 procent till 14 procent. Partiet förklarade detta genom att lyfta fram ekonomisk liberalism och socialt ansvarstagande. Den verkliga orsaken låg dock på ett personligt plan där Bengt Westerberg som person kom att stå i fokus. Förklaringen var att han hade vunnit väljarnas sympatier.

Något av den svenska oskulden försvann och inget blev längre sig likt

Mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 var och förblir ett nationellt trauma. Frågan alla ställde sig var hur detta kunde vara möjligt i Sverige? En fråga som inte blivit mindre komplicerad på grund av att ännu ingen gärningsman har gripits och fällts för dådet.[6]

Breda samförståndslösningar

I valet 1988 satt Socialdemokraterna kvar med Ingvar Karlsson i spetsen. Mordet två år innan hade satt sin prägel på valrörelsen på så sätt att man sökte breda samförståndslösningar för landets nationella säkerhet. Det låg på regeringens ansvar att ta till vara alla goda initiativ.

I cafeterian på Arlanda – ”drag under galoscherna”

Under våren 1991 bildades Ny demokrati. Tidningen Hänt i Veckan hade frågat Bert Karlsson om hans önskeregering. Han satte sig själv som statsminister, men efter att ha hört greve Ian Wachtmeister föreslog han honom. I cafeterian på Arlanda skrev de ihop ett partiprogram som var baserat på propagandamaterial från Svenska Arbetsgivarföreningen. Partislogan de myntade blev ”drag under galoscherna.”

Ny demokratis valkampanj - "Häng med, häng med. Nu hänger vi med. Här kommer vi, som hatar allt förmynderi"

I Almedalen 1991 talade Bert Karlsson och Ian Wachtmeister inför 3 000 personer. Valkampanjen blev framgångsrik där Karlsson lockade besvikna väljare från vänster medan Wachtmeister tog väljare från höger. I möte efter möte attraherade de stora skaror. Deras huvudbudskap var att de gamla partierna helt tappat kontakten med väljarna. I valkampanjen lovade de att minska statens utgifter liksom den offentliga sektorn. Därtill skulle de sänka skatterna, begränsa invandringen och minska U-landsbiståndet. Alkoholen skulle också bli billigare på krogen. Som kampsång skrev sångaren Paul Paljett kampsången med strofen "Häng med, häng med. Nu hänger vi med. Här kommer vi, som hatar allt förmynderi". Även om mycket var ”show” i dess framförande slog deras budskap an hos väljarna genom de förändringars vindar som blåste i samtiden. Berlinmuren hade fallit och hela kommunistblocket var i upplösning, vilket rubbade hela omvärldsbilden och dess ordning. Ny demokrati fick 6,73 procent och kom därmed in i riksdagen.

Vid valet enades de borgerliga under manifestet ”Ny start för Sverige” och genom en enig kampanj vann de valet och kunde bilda regering. Valdeltagande stannade på 86,7 procent.

Styrräntan 500 procent - Maktskifte igen

Vid valet 1994, efter tre år med en borgerlig koalitionsregering, tog en socialdemokratisk regering över styret. Efter detta val återgick Sverige till de fyraåriga mandatperioder som tillämpats mellan 1924 och 1968. Den borgerliga regeringen hade haft stora svårigheter med en negativ ekonomisk utveckling. Statens budgetunderskott hade ökat liksom arbetslösheten till 13 procent. Landets BNP hade minskat flera år i rad. År 1992 hade drygt 21 000 företag gått i konkurs. Under hösten 1992 drabbades Sverige av en valutakris med konsekvensen att styrräntan ökade till 500 procent. Riksbanken tvingades överge kronans fasta växelkurs och lät i stället kronan flyta.

Personval – något nytt

Vid valet 1998 behöll Socialdemokraterna makten om än i form av en minoritetsregering under statsminister Göran Persson. Skillnaden var att Socialdemokraterna nu var beroende av två partier mot tidigare ett. Med höjda barnbidrag och flerbarnstillägg samt höjd bilersättning ville partiet visa att den ekonomiska svångremstiden var över. Kristdemokraterna blev de fjärde största partiet både i riksdagen och i medlemsantal. För första gången kunde väljarna i detta val göra personval vid röstningen.

Rasistiska uppfattningar

Valet 2002 förändrade inte regeringsmakten där den socialdemokratiska Perssonregeringen efter långa förhandlingar gjorde upp med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Regeringen kunde därmed sitta kvar. Det som har påpekats var avgörande för valet var journalisten Janne Josefssons dolda inspelningar av kommunpolitiker som gav uttryck för rasistiska uppfattningar, vilket stred mot partiprogrammet. Flera partiföreträdare avslöjades men även Moderaterna fick en övervägande del av kritiken i reportagen.

Det mest mediabevakade valet någonsin

Valet 2006 präglades mest av arbetsmarknadsfrågor. De borgerliga enades till slut under ett gemensamt manifest i en allians för Sverige, vilket gav resultat. För första gången sedan 1994 fick Sverige en borgerlig regering. I valet fick de fyra borgerliga partierna 178 mandat mot de rödgröna samarbetspartiernas 171 mandat. Sammanlagt röstade 81,99 procent, en ökning med 1,88 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2002. Efter förhandlingar och omröstning slutade det med 175 ja-röster och 169 nej-röster. Fem ledamöter var frånvarande. Riksdagen hade därmed valt Fredrik Reinfeldt till statsminister. Sverigedemokraterna fick 2,93 procent i valet. Detta var det mest mediabevakade valet någonsin. Det gynnade alliansen eftersom merparten av reportagen påvisade en negativ bild av Sveriges ekonomi.

Ett nytt parti till riksdagen – vill inte sitta i samma rum

Valrörelsen 2010 blev turbulent och orsaken var Sverigedemokraternas inträde på den politiska scenen. Partiet utsattes för fler attacker mot enskilda politiker och det förekom störande av politiska möten. Flera möten ställdes in säkerhetsskäl som i Eskilstuna, Karlstad och Uddevalla. Även i personliga möten fanns stor spänning i luften, vilket inte hade setts sedan Ny demokratis dagar då Bengt Westerberg inte vill sitta i samma studio som Bert Karlsson och Ian Wachtmester. Nu var det Lars Ohly som inför en TV sändning vägrade att sitta i samma sminkrum som Jimmy Åkesson. Sverigedemokraterna kom för första gången in i riksdagen med 5,6 procent och blev därmed det första nya partiet sedan 1991 att komma in i riksdagen och det femte största partiet. Vinnare var Moderaterna som fick sin största röstandel sedan början av 1900-talet. De stora förlorarna var Socialdemokraterna som fick titta i historieböckerna för att hitta att de inte gjort ett så dåligt val sedan 1914. Detta var första gången i ett riksdagsval som politisk TVreklam var tillåten. Alliansen fick fortsatt mandat och kunde regera fram till 2014.

Skola, utbildning, sjukvård och ekonomi – valet 2014

Inget av blocken fick majoritet 2014. Socialdemokraterna och Miljöpartiet fick 39 procent av rösterna. Alliansen gjorde sitt sämsta val med 39,3 procent av väljarna. Sverigedemokraterna gjorde sitt bästa val och med 12,86 procent blev de det tredje största partiet. Feministiskt initiativ som aldrig kommit in riksdagen gjorde här sitt bästa val med 3,12 procent. Riksdagen valde efter mycket förhandlingar Stefan Löfven som statminister och med Socialdemokraterna och Miljöpartiet som riksdagspartier. Valets huvudfrågor var skola, utbildning, sjukvård och svensk ekonomi.

Senaste valet 2018 - Inget av blocken får majoritet

Återigen infann sig ett dödläge efter valet 2018. Det rödgröna blocket fick 40,67 procent och den så kallade alliansen fick 40,26 procent. Sverigedemokraterna blev vågmästare efter ytterligare ett framgångsval där de fick 17,53 procent. Socialdemokraterna blev det största partiet med 28,26 procent. Moderaterna och Miljöpartiet förlorade en stor del av sina väljare. Däremot ökade Centerpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. I första statsministeromröstningen förlorade Stefan Löfven. Först i januari 2019 efter långa förhandlingar kunde Stefan Löfven godkännas som statsminister och fortsätta regera. De stora debattfrågorna var invandring, lag och ordning, skola, sjukvård och jämställdhet.

Hur vinner man ett val?

”Huka er gubbar och kärringar för nu laddar han om.”

Utifrån denna historiska exposé över svensk valrörelse från 1866 till senaste valet 2018 sammanfattar jag i 20 punkter hur framgångar nås i en valrörelse:

• Vinn folkets sympati. Det är inte alltid som överlägsen debatteknik avgör. Exemplet är Palme och Fälldin.
• Vinn folkets förtroende. Se Westerbergeffekten.
• Använd uppseendeväckande inslag i valkampanjen som exempelvis de röda bilarna och högtalarbilar.
• Även om Ny demokrati blev en parentes inom politiken är det tydligt att folkliga framträdanden vinner gensvar. Inte minst när politiker talar så att väljarna förstår vad de avser att åstadkomma med sin politik.
• Retorik är en urgammal konstart och utan den är en politiker i underläge. Se det tidiga exemplet med Carl Ifvarsson.
• Personliga möten är svårt att fullt ut få till men tidiga valkampanjer under 1900-talets början visar ändå värdet av dessa. Socialdemokraternas tidiga historia visar succé och framgång och då vikten av att möta folket på ett personligt plan.
• Förutom personliga möten är TVframträdanden fortfarande det media som flest väljare bevakar och fattar avgörande beslut utifrån.
• Var snabb på bollen! Med tekniska/sociala medier nås nya väljare. Notera hur framgångsrika politiker tidigt använde tidningar, broschyrer, radio, TV och numera all form av sociala medier.
• Moralen och etiken är helt tidlös och måste vara politikernas trognaste vän och följeslagare! Politiker är visserligen vanliga människor, men med ”några lik i garderoben” plockar man inga extra röster på under en valkampanj. Se exempelvis valet 1976.
• Tolkning av dubbelhet hos politikerna. Att som i valet 2002 ge uttryck för rasistiska tankar ger ingen trovärdighet för ett partis linje. Exemplen kan mångfaldigas och är tyvärr snarare mer regel än undantag.
• Ta makten över de stora och känsliga frågorna. Politiker måste öppet erkänna problem och inte rygga för känsliga frågor. Sverigedemokraternas framgång må ha många bottnar, men utmaningarna för samhället som de lyfter attraherar uppenbarligen väljarna, vilket deras ständigt ökade väljarstöd visar på.
• Ett parti som för en ”bred” och ”trovärdig” politik vinner i längden.
• Ensam är inte stark. Politisk enighet vinner. Se exempelvis alliansens framgång inför valet 2006. I framtiden kommer detta sannolikt bli helt avgörande för att komma i en maktposition.
• Tillämpa samförståndslösningar. Politik innebär olika ideologier, men enighet som under samlingsregeringen under andra världskriget var ett stort framgångsrecept. Sverige klarade att hålla sig utanför kriget tack vare enighet och sammanhållning. Det finns olika uppfattningar om NATO, men den nyligen visade enigheten över beslutet är det största på det planet efter andra världskriget.
• Ett parti måste ha visioner och både kunna se bakåt och framåt. Ett historielöst parti kan få problem. Försvarsfrågan under 1920-talet är ett exempel. Aldrig mera krig, men tyvärr blev det inte så.
• Politik handlar om att gå framåt. Hela denna historiska exposé visar hur samhället har utvecklats till det bättre. Vem vill exempelvis återvända till tiden då kvinnor inte fick rösta? Ingen!
• Ekonomin! De politiska frågorna har växlat, men om ett enda ord ska väljas ut som det viktigaste ifrån alla valrörelser blir det ekonomin. Folket vill aldrig uppleva dålig ekonomi och arbetslöshet! Då vinner man inte deras förtroende.
• En politikers bästa egenskap behöver synliggöras som att inge lugn, trygghet och skapa förtroende. Landsfader begreppet är måhända den finaste ”titeln” man kan få som politiker, vilket Per Albin Hansson och valet 1940 visade på.
• Politikerförakt och ointresse måste undvikas. Begreppen är vidlyftiga, men måste tas på allvar. Att vifta bort den typen av folkliga vindar är farligt. Se exempelvis första halvan av 1920-talet. Kanske är dylika begrepp det allvarligaste hotet mot det demokratin? Vad blir kvar av det folkliga styret om folk skulle sluta att rösta?
• När personliga möten äger rum vinner även skämtsamma inslag gehör. Exempelvis vann Tage Erlander mången väljare i den svenska folksjälen när han var gäst i Hylands hörna 1962. Där drog han den roliga historia om värmlandprästen som var med i pistolskytteklubben och där repliken ”huka er gubbar och kärringar för nu laddar han om” ingick och har stannat kvar i mångas medvetande. Han vann väljarna genom folklighet.

Ska jag sammanfatta denna historiska exposé från 1866 fram till idag menar jag att fyra ord sammanfattar vad politiker vinner röster på.

Trygghet, Trovärdighet, Ärlighet och Folklighet

---

Fotnoter

[1] Statistik årsbok 1923, tabell över riksdagsvalet, s.264.

[2] https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/valdeltagande-i-sverige/

[3] Det går att argumentera för att det fortfarande finns hinder. Exempelvis är personer under 18 år och hemlösa grupper som idag står utanför möjligheten att delta.

[4] Cerha, J. (1973). Masskommunikation med de jämlika, Stockholm.

[5] Thermænius, E. (1931) Svensk bondepolitik. Memoarer och brev. Stockholm.

[6] Omkring 90 000 personer förekommer i utredningen och drygt 10 000 personer är hörda av polisen. 134 personer har erkänt mordet och av dessa har 29 erkänt direkt till polisen.