​Arvet efter Magnus ”Ladulås” Birgersson

Det var vanligt att drottningarna överlevde lång tid efter att deras män hade avlidit. Så var fallet även med drottning Helvig som gick ur tiden någon gång mellan 1324–1326. Det innebar att hon även överlevde sonen Birgers regeringstid som varade fram till 1318. De tre bröderna Birger, Erik och Valdemar kom i början av 1300-talet att utkämpa en bitter kampen om makten. När båda de stridande parterna (Hertigarna Erik och Valdemar stod på ena sidan mot kung Birger) sökte stöd hos Danmarks och Norges kungar kom ett svenskt inbördeskrig att utvecklas till ett nordiskt krig som även flöt samman med partimotsättningar som splittrade och inbegrep den danska tronen.

Gerillakrig, plundring och skövling – Jönköping intas

År 1309 hade kung Birger lyckats förstärka sina trupper med både danska och norska styrkor och såg möjligheten till ett avgörande över sina bröder. Jönköping hamnade i centrum för händelserna. Kung Birger hade slagit läger i Jönköping och rekvirerade mängder av proviant bland annat i form av kor, får och annat ”fä” av Jönköpingsborna och omkringliggande områden i Södra Vätterbygden. Mot bakgrund av kung Birgers militära överlägsenhet vågade inte hertigarna Erik och Valdemar möta kung Birgers styrkor i öppen strid. I stället övergick de till ett skoningslöst gerillakrig med plundring och skövling av de patruller som levererade proviant till kung Birgers armé. Den danske kungen Erik Menved som var allierad med Birger hade emellertid segerrikt trängt fram genom Västergötland över Jönköping och sedan vidare till Östergötland och borgen Nyköpingshus för att belägra den med sina militära styrkor. Kung Birger lämnade även han sitt fältläger i Jönköping och anslöt sig efter en tid i Nyköping med sin allierade, kung Erik Menved.

Försvaret av Jönköping blev därmed kraftigt försvagat och hertig Erik kunde med överlägset militära styrkor storma och inta Jönköping med dess borg Jönköpings hus, som av strategiska skäl förstördes.[1] Efter denna händelse fanns under en längre tid således inte någon fästning i Jönköping förrän Gustav Vasa börjar bygga Jönköpings slott. I stället kom Rumlaborgs fästning i Huskvarna att bli ett centralförsvar för Jönköping. Hertig Eriks belägringstrupper av Jönköping bestod bland annat av tyskar och folk från Kalmar och Varberg.

Jönköping får tullfrihet i handeln med danska Halmstad

Genom dessa inbördesstrider drabbades Jönköping hårdare av krigets härjningar än de flesta andra landsändar. Jönköpingsborna blev pålagda tunga extraskatter från båda sidorna i konflikten. Missnöjet var på gränsen till uppror hos Jönköpingsborna och smålänningarna. Det finns en notis dunkelt skriven av professorn i teologi Ericus Olai död 1486 om att ”smålänningar” skulle gått så långt att de valt en egen kung vid namn Buggo. När kung Birger fick kännedom om detta befallde han att Buggo omedelbart skulle avrättas. Inbördeskriget gick långsamt och i skov. Det var tungt och oroande för Jönköpingsborna ända fram till 1318 när kung Birger tvingades lämna landet med drottning Märta (formellt hette hon Margareta) och fly till Danmark. Birger avled där 1321, men Märta levde fram till 1341. Efterträdare på tronen blev hertig Eriks son Magnus Eriksson. Kungen som är den som regerat längst tid förutom vår nuvarande kung Carl XVI Gustav som överträffat innehavet av uppdraget som statschef. Under alla år av ödeläggelse och krig i Jönköping förvarade Jönköpingsborna privilegiebrevet i Rådhusets arkiv.

All handel utanför Jönköping förbjuds

Magnus Eriksson och hans hustru drottning Blanche av Namur, visade stort intresse för den av sin farfar grundade staden Jönköping och dess handelsprivilegium. De var ofta på besök i Jönköping. Kung Magnus utfärdade vid två tillfällen nya och förbättrade privilegiebrev. År 1338 skrev han ett privilegiebrev om att Jönköpingsborna inte behövde betala någon tull i handeln med Halmstad som då var danskt. Tidigare hade Sydhallands hertig Knut Posse utfärdat ett stadsprivilegiebrev för Halmstad som gav alla svenska medborgare rätt att komma till staden med sina varor och handla. Handelsutbytet mellan de båda städerna blomstrade. Vid ett besök i Jönköping i september 1349 gav kung Magnus ytterligare ett privilegiebrev som förbjöd all handel utanför staden. Den skulle nu ske i Jönköping. Bröt någon mot denna överträdelse väntade dryga böter. Med anledning av att kung Magnus hade ett gott öga till Jönköping hade staden hans beskydd och upplevde en ekonomisk blomstringstid under kungens tid.

Den första kända Jönköpingsbon

Så här långt i min berättelse har ännu ingen ”vanlig” person klivit fram ur källorna. Under Magnus Erikssons regeringstid dyker dock den första kända Jönköpingsbon upp. Det är munken Johannes i gråbrödraklostret som i februari 1328 omnämns som vittne i ett kyrkligt förhör, vilket rörde förhållanden i Linköpings stift. Den andra Jönköpingsbon som vi får namnet på vid samma tid och tillfälle är en köpman vid namn Amund.

​”Värdetransport”-rån

Vid tillfället var två påvliga sändebud i Jönköping för att uppbära skatt från Sverige till påven i Rom. När de fortsatte sin resa till Skara vågade de inte ta med sig pengarna utan deponerade dessa i gråbrödraklostret i Jönköping. Väl framme i Skara gav de en kyrkoherde vid namn Karl ”de staddum” i uppdrag att med tio tungt beväpnade ryttare föra pengarna till Skara. Värdetransporter var givetvis en stor frestelse för de laglösa i skogsbygderna.

Det var emellertid inte bara krig som drabbade Jönköping. Sjukdomar var en ständig del av vardagen och under Magnus Erikssons regeringstid slog digerdöden sina klor om stadens invånare.

Digerdöden och nya inbördesstrider som drabbar Jönköping

I källorna återfinner vi inga spår om digerdöden i Jönköping, men indirekt kan vi dra slutsatsen att Jönköping måste ha drabbats. Jönköping tillhörde vid denna tid Linköpings stift. Vi vet också att digerdöden drabbade Visby våren 1350 och att smittan kom från Norge i väst 1349. Konsekvensen blir att även Jönköping drabbades 1350. Jönköping ligger inte långt från Linköping och i ett köpebrev 1353, vilket gällde mark i Linköpingstrakten berättas det att många gårdar blivit öde att det inte ens fanns köpare även om de såldes under halva marknadsvärdet. Det var helt enkelt omöjligt att skaffa fram folk som kunde jobba på gårdarna. Detta skedde på landsbygden och inte många mil från Jönköping och då kan man tänka hur mycket hårdare slog det inte då i städer som Jönköping där man bodde trångt och de sanitära förhållandena med våra mått mätt var vidriga såsom råttor, avföring och annat avskräde.

Far och son i strider. Förhandlingar i Gråbrödraklostret i Jönköping

Som om inte pesten var en tillräcklig plåga kom också inbördeskriget att dra in Jönköpingsborna i ytterligare elände. I Kalmar 1356, närmare bestämt den 17 oktober startade Erik, son till kung Magnus Eriksson, ett uppror mot sin far. I realiteten gällde missnöjet att stormännen (adeln) och även kyrkans män krävde inflytande i kung Magnus riksstyrelse och därför tog man sonen Erik som en person att samlas runt.

Trupperna under Eriks ledning sopade med lätthet undan Magnus styrkor i Småland på sin väg upp mot Jönköping. Den 21 april 1357 befann sig Erik och delar av hans militära styrkor i höjd med Lekeryd för att förhandla med sin far Magnus i Jönköping. Förhandlingarna skedde i Gråbrödraklostret i Jönköping under ledning av två nordtyska furstar, hertig Albrekt d.ä. av Mecklenburg och greve Adolf av Holstein–Plön. Detta var ett illavarslande tecken på den alltmer tilltagande ”tyska” inblandningen i svensk politik. Tyska handelsmän skulle komma att få ett starkt inflytande i svenska städer över både styre och handel, så och i Jönköping.

Gråbrödraklostret som plats för förhandlingarna ger oss också upplysningar om att Jönköpings borg som vi vet fanns i samband med stadens grundande 1284, hade förstörts under brödrastriderna mellan kung Birger, hertig Erik och hertig Valdemar. Förlikning mellan bröderna skedde den 28 april och till ett högt pris för kung Magnus. Erik tillmättes Jönköping och stora delar av Småland medan Finnveden blev kvar under kung Magnus styre. Därtill fick Erik Skåne som kung Magnus köpt vid sitt trontillträde. Jönköping löd dock inte länge under Eriks styre, eftersom han plötsligt avled i juni 1359 troligen i en pestsjukdom. Kung Magnus forna rike var så åter i hans egen hand. Striderna som drabbade Vätterbygden tog dock inte slut.

Valdemar Atterdag anfaller Skåne, Öland, Gotland, Småland och Västergötland

År 1360 erövrade Valdemar Atterdag med militära medel Magnus Erikssons Skåne. Samtidigt revolterade återigen stormännen, men den här gången inte bara över medinflytandet i riksrådet utan även mot kung Magnus flathet och handfallenhet mot danskarna och erövringen av Skåne 1360. Valdemars erövring av de svenska delarna gick lysande. År 1361 tog han Öland och Gotland. Nu gällde det att hitta en ny galjonsfigur för upproret varvid man valde att samlas runt kung Magnus andre son, Håkan. Snart nog försonades far och son mot den gemensamma fienden kung Valdemar varpå stormännen i stället valde Albrekt av Mecklenburg att samlas kring och som valdes till svensk kung 1364.[2]

Rumlaborg – Vätterbygden får en fästning

Åren som följde innebar inte fred utan tvärtom nya inbördesstrider. Frontlinjen skar rakt genom Småland. Valdemar Atterdags segerrika operationer fortsatte med att danskarna tog Finnveden och i juli 1366 var även Värend och Södra Västergötland i dansk hand.[3] Till följd av det hotande läget lät den nye svenske kungen Albrekt av Mecklenburg bygga försvarsanläggningen Rumlaborgs slott (strax norr om infarten till Huskvarna) som ett värn mot ett danskt anfall.[4] År 1371 slöts vapenstillestånd mellan Valdemar och Albrekt och Jönköpingsborna kunde andas ut. År 1375 avled Valdemar Atterdag, men det blev ändå inte lugnt för Jönköpingsborna I stället hamnade man mitt i krigets fasor. Både så kallade ”folkungar” och ”mecklenburgare” gjorde nämligen anspråk på Danmarks tron efter Valdemars död. År 1380 bröt så kriget ut igen.

Jönköping brinner för första gången

Danska och norska trupper invaderade Västergötland. Skara brändes och domkyrkan gick upp i lågor. Danska och norska militära styrkorna trängde med lätthet vidare ner mot Jönköping och Rumlaborg. Jönköping intogs och sattes i brand tillsammans med kyrkan. Det mesta gick förlorat såsom dyrbara ”skrudar, kyrkokärl och böcker”, men stadsprivilegiebrevet räddades. Jönköpingsborna var fast beslutna att bygga upp sin stad och fick även hjälp av kungamakten med återuppbyggnaden. Jönköping fick skattefrihet i fyra år och tillgång till fri avverkning i alla kringliggande skogar runt staden. Av biskopen i Linköping, Nils Hermansson gjorde också Jönköpingsbornas vardag skonsammare, eftersom han utfärdade ett avlatsbrev för invånarna, vilka därmed slapp timliga straff (världsliga straff) som uppkommit till följd av synd.

Vapenstillestånd och avgörande strid

Den 31 mars 1381 slöts stilleståndsavtal i Skänninge mellan det dåvarande Sverige å ena sidan och Skåne och övrigt danskt land österut. Alla fientliga krigshandlingar upphörde. Resultatet blev att Jönköping i lugn och ro kunde byggas upp och att den tidigare handeln över svensk–danska gränsen ner mot danska Halmstad återupptogs. Den avgörandet striden mellan mecklenburgare och folkungar var slaget vid Åsle tå utanför Falköping den 24 februari 1389. Drottning Margareta, Valdemar Atterdags dotter, besegrade där med sina hjälptrupper Albrekt av Mecklenburg. Grunden var därmed lagd för det nordiska väldet, Kalmarunionen.

---

[1] Uppgifterna om brödrastriderna återfinns i Erikskrönikan. Krönikan är starkt tendensiös till hertigarna Erik och Valdemars fördel. Krönikan vill så mycket som möjligt dölja det faktum att hertigarna kraftigt härjade och plundrade där de for fram. I själva verket härjade båda parter ”på ett ömkansvärt sätt”. Att Jönköpings hus (borg) förstördes nämns i Gråbrödraannalerna.

[2] Hur var han släkt med kungarna i Sverige? Albrekts mor Eufemia Eriksdotter var dotter till hertig Erik Magnusson, han som var inblandad i inbördesstriderna mellan bröderna Birger, Erik och Valdemar.

[3] Värend tillsammans med Njudung och Finnveden tillhör de största historiska regionerna i Småland. Därav namnet ”Små land”. Värend ligger i de södra delarna av Småland runt Växjö.

[4] Rumlaborg består idag av en kulle och hela vallområdet har bevarats intakt fram till våra dagar. På toppen av kullen finns ett lusthus.