Jönköpings stads grundande

Därmed är det inte synonymt med att Jönköping är Sveriges äldsta stad. Det vikingatida samhället Birka på ön Björkö i Mälaren, anlades cirka 750 och övergavs sedan runt 975. Till de äldsta städerna i det då egentliga Sverige räknas Sigtuna som grundades på 980-talet. Därefter på 1000-talet grundades Skara och Lödöse. Under sent 1100-tal grundades Visby och tidigt på 1200-talet Söderköping och Kalmar. Några årtiondena innan Jönköping erhöll sina stadsrättigheter grundades städerna Arboga, Nyköping, Stockholm och Örebro.

Det är framför allt fyra orsaker till uppkomsten av städer men där alla har det gemensamt att det bedrevs handel i dessa miljöer. Orsakerna av placering kunde vara:

1. Kring en borg
2. Vid en å eller flodmynning
3. Som en kuststad
4. Där viktiga vägar möttes och där kyrkan redan hade en central ställning. Detta gäller dock inte Jönköping där kyrkans organisation bildas i samband med och strax efter grundandet. Franciskanklostret i Jönköping grundades först på 1280-talet och de första tiggarordnarna som kom till Sverige på 1240-talet slog sig först ner i redan etablerade städer.

Det var två anledningar som gjorde att Jönköping fick stadsprivilegier 1284:

1. Behovet av att få fram nödvändig proviant till den strategiskt viktiga borgen, Jönköpings hus.
2. Att de medeltida vägarna vid Junebäcken i Jönköping hade sina korsvägar här utifrån olika väderstreck. Det innebar att handelsmännen sedan tidigare sammanstrålade på ett naturligt sätt i den västra delen. Samt att den nyutnämnde kungen red sin Eriksgata här för att hyllas av de ledande männen för landskapen Östergötland, Småland och Västergötland.

Kungen Magnus ”Ladulås” Birgersson regerade från Näs borg (byggd på tidigt 1100-tal och Sveriges första kungaborg) på Visingsös södra udde, men han bodde även på borgen Jönköpings hus i Jönköping. De äldre enklare försvarkastellen (tornen) som byggdes på 1100-talet var trånga och rymde bara en handfull försvarare. De nya borgarna inhyste en talrik besättning som skulle kunna försvara borgen under en längre tid. Dessa försvarare av borgen var således i behov av vapen, kläder, salt, humle, öl samt olika jordbruksprodukter. Detta var sådant som bönder och hantverkare i form av skatt var skyldiga att leverera till borgbesättningens underhåll. Det innebar att det också tillkom ett litet överskott av handelsvaror på platsen, vilket i sin tur gjorde en plats till en handelsplats och därmed även en marknad. Det låg alltså i kungens intresse att ett litet hantverks– och köpsamhälle växte upp i borgens närhet för att tjäna besättningen, men även kungen när han vistades på borgen. Denna nya slottslänsordning är orsaken till alla städers uppkomst i Sverige under denna tid, vilken således skapades av kungen.

Vi vet att borgen i Jönköping under 1278 belägrades av upproriska stormän under ledning av riddaren Johan Filipsson. Vi vet också att kung Magnus den 21 december 1278 befunnit sig på borgen i Jönköping och författat ett brev som avsåg ett utbyte av några gårdar till biskop Henrik i Linköping. Det är i detta brev vi för första gången möter namnet Junakøpunger (Jönköping). Syftet med bytet av gårdarna mellan biskopen och kungen var att kung Magnus skulle få sina ägor samlade i närheten av borgen i Jönköping.

Det fanns därmed ett tvådelat syfte och intresse för kung Magnus att grunda en stad. Dels ett personligt intresse av egna marker i Södra Vätterbygden, dels att skapa en marknadsplats som en underhållsbas och centrum för militär– och förvaltningspersonal. Kung Magnus gjorde Jönköping till centrum för ett slottslän och staden fick därmed en viktig roll i den nya förvaltningsorganisation som genomfördes under kungens regeringstid (1275 – 1290). Det var ett kontinentalt mönster som kungen hade kopierat.

Vad innebar privilegiebrevet för Jönköping?

Magnus Birgersson, son till Sveriges sista jarl Birger Magnusson, gav Jönköpingsborna den årliga rätten att hålla två årliga marknader. Det var på helgonen Antonius och Franciskus festdagar den 17 januari respektive 4 oktober. Kung Magnus motivering till detta var en begäran från och av våra synnerligen trogna stadsinnevånare i Jönköping. Utöver detta privilegiebrev finns ytterligare två urkunder som ger och beskriver Jönköpingsbornas rättigheter. Det första från år 1284 säger att ingen köpare i Småland, vare sig bonde eller köpman, skall bo på bygden utan endast i torgstaden. Alla varor skulle därmed föras till staden och säljas där. Det innebar att ingen skall djärvas antingen köpa eller sälja eller någon annan handel bedriva utom i torgstaden. Det innebar ett förbud av handel på landsbygden utanför Jönköping. Det innebar också att inga främmande köpmän tilläts att driva handel i Jönköping utan borgarnas medgivande. Denna kungliga förordning var helt enligt gällande regler liksom för övriga städer i Europa.

Fyra år senare, 1288, utfärdade kung Magnus ytterligare en förordning för borgarna i Jönköping, vilket skedde på kungaborgen Näs på Visingsö. Jönköpingsborna fick rätten att själva utse tolv rådmän i staden. Dessa rådmäns beslut var stadens innevånare tvungna att rätta sig efter. I samma förordning utökades Jönköpingsbornas rätt att hålla en marknad eller byte en gång per vecka, en så kallad torgdag. Det är därifrån vi har Jönköpings torghandel, en idag lika levande verksamhet.

I samband med denna förordning upplät kung Magnus också mark för stadens grundande. Jönköpingsborna fick också genom kungens försorg, betesmark till sina boskapsdjur. Vidare ingick i förordningen att byarna runt Jönköping skulle upplåta bete utanför stadsgränsen till stadsbornas boskapsdjur. Bönder som ägde markerna utanför staden fick ekonomisk ersättning av stadens borgare i form av en årlig betalning.

Grundandet av Jönköping medförde att staden genom sina genomfartsvägar i alla väderstreck, blev en central stad för dana– och sveaväldets huvudbygder. Där och då drog en strid ström av resenärer genom Jönköping. Furstar och kungar, påvliga sändebud, biskopar, rådsherrar, köpmän, hantverksgesäller och soldater. Resultatet blev att affärsomsättningen ökade och med den också krav på inkvartering och underhåll av furstliga och adliga följen. Jönköping blev inte minst under medeltiden en central ort för diplomatiska förhandlingar.

Men Jönköping blev också hårt drabbat av alla krigens härjningar. Upp genom Nissa- och Lagavägarna kom de danska trupperna (med tyska legoknektar) i tid och otid för att rikta stöten mot Stockholm. Samtidigt som Jönköping och borgen blev en sydlig militär stödjepunkt för svenska kontrastötar. Jönköpings län var under medeltiden därmed den mest skövlade och härjade bygden av alla i Sverige. Det var emellertid inte bara utländska trupper som kom att härja, skövla och hårt beskatta Jönköping under medeltiden. Magnus Ladulås fick sex barn varav den äldsta Birger övertog tronen, och bittra strider mellan Magnus söner om tronen skulle komma att prägla tiden framöver för staden.

Magnus ”Ladulås” Birgersson dog 50 år gammal på Näs borg på Visingsö och var den sista kungen i Sverige som regerade därifrån. Näs borgs öde beseglades i en brand år 1318. Idag återstår bara rester av murarna för den som tar sig till ön och för en stund vill njuta av den storslagna utsikten över södra Vättern ner mot Jönköping.