Identifikation, artefakter och narration.
I följande blogg ska jag presentera den inbyggda problematiken med Gladiatorutställningen. De yttre förutsättningarna som befolkningsunderlaget var givetvis en ram för att utställningen skulle bli lyckosam, men den inbyggda problematiken i själva utställningen synliggör varför det blev ett misslyckande.
För att tydliggöra detta problem gör jag en jämförelse med en annan historisk utställning – Titanic. Den har visats mellan åren 2013 till 2019 i ett antal svenska städer med stor framgång. Titanic utställningen innehåller tre saker som Gladiatorutställningen saknar,Identifikation, artefakteroch narration.
Jag börjar med identifikation. Förutom engelsmän och amerikaner var den tredje största gruppen på Titanic svenskar. Studerar man nyhetsrapporteringen från 1912 i svenska medier ser man också hur kraftig reaktionen var allt eftersom katastrofens omfattning stod klar. I gladiatorutställningen finns inget som återkopplar till Sverige. Det finns ingen svensk relation som går att koppla samman med gladiatorer eller romarriket. Därtill inte heller arkeologiska fynd, byggnader eller andra artefakter. Detta skapar ett identifikationsproblem i mötet mellan utställningen och Sverige.
Frågan blir som i tidigare blogg – vad har Jönköping med romarriket att göra? I fallet med Titanic utställningen blir svaret enkelt – Titanic katastrofen var ett trauma för Sverige och berörde landet.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
